Färgterapi

Färger är så viktiga. Det var just det jag tänkte skriva om igår, när jag inte fick till det bildmässigt och kom av mig. "Färgfrossa" skulle min lilla lektion heta. Den skulle handla om hur viktigt det är att insupa ljus o färger nu på hösten, innan mörkret drar ner sin svarta ullmössa över våra ögon. Färgfrossan får vänta, om den nu alls blir av.
Läste i Arvika Nyheter idag att han, som min käre Bosse lite elakt brukar kalla; Ernst Kirskål, hade föreläst för en hoper förtjusta damer i Arvika. Kramats hade han gjort o lagt huvudet gulligt på sned o varnat för alltför mycket rött i inredningssammanhang, ( "det räcker med rött som en färgklick") o berättat att han älskade grönt ("en färg som gör oss lugna och sugna på något att äta") Citerar Arvika Nyheter som citerar ytterligare ett av hans visdomsord; "Egentligen är vi ju allihop bara frustrerade bönder. Vad annars kan förklara att kokböcker och gördetsjälvböcker säljs som aldrig förr. Vi är skapade till att göra något med händerna!"(slut på citat)

Frustrerad bonde är nog just vad jag är.

En känslig frustrerad bonde.
Är man nu född med huden vrängd ut o in, så lever man i en något förstärkt verklighet, både på gott och ont.
Jag har tvingats bita i det sura äpplet än en gång, men hann märka det ruttna som dolde sig inom det blankpolerade skalet. Vägrar att svälja den här gången. Spottar ut. Tvi, tvi...
Sköljer ur munnen länge o väl.
Känns bättre nu. Ska vända det här till något bra.

Nu ska jag istället ägna mig åt min lilla förkylning. Kleta Vick från blå burk på bröstet, precis så som jag skrev i en kommentar hos Bodil förra veckan när hon var förkyld.
"Har du prövat med Vick ?", brukade Sessans farfar alltid fråga, vad man än led av. En filosofisk bonde som hade elva barn och räckte till för många fler än så.
Tror bestämt det är just det jag behöver nu. Inte elva barn, men lite Vick, både här o där....

...och mycket grönt... och bara lite rött...

Lite rött i ett glas kanhända.

Och en härlig stickning i händerna

Bildterapi

Efter en torsdag med bildstrul på Blogger, vilket resulterade i ett inlägg utan ord och med enbart ilsket röda färger, kände jag att det var dags att dämpa ner tonen en bra bit och återgå till det lugna gröna, där jag mår bäst och kommer till ro.
Hann bara lägga in denna gröna tuva, så ringde telefonen och så var det det slut på det lugn som infunnit sig.

iiiiiiiiiihhh!!!

iiiiiiiiiihhhh!!!!

iiiiiiiiiihhhhhh!!!!!

Har varit hemma i tre dagar nu för att komma ner i varv o sköta den förkylning som lätt flyger på när man är trött o sliten.
Sova, sova, sova. Lääääääääääsa. Bara stå o glo. Klippa ner lite sensådd dill o stoppa ner i frysen. Klappa en ko. Få lov att tiga. Bara vara.

Så bra får man inte ha det. Förstår det nu. Med full kraft.

Jo jag är tämligen slutkörd...

...men inte utbränd....

...så långt får det inte gå den här gången...

...nej, inte en gång till in i den berömda väggen!

Fast väggar kan ju se så olika ut...

Somliga väggar syns inte, men känns ändå.

Idag behövdes bara ett telefonsamtal för att jag skulle känna dess närhet.

Jag skrek bort den jävla väggen och gick ut o sparkade i lövhögarna.

Tur att man bor mitt i skogen o kan få göra just så.

Utanför mitt röda hus brinner en buske.

Här bor en kvinna som brinner, men som inte tänker brinna upp.

Känner att jag måste köra ner mina rödgråtna ögon, i något grönt som inte tänker skifta färg.

Vildvin

Min utsikt mot öster...

...en stilla skimrande höstkväll, just när solen går ner bak min rygg...

Älskade, älskade ko

Det här är min äldsta ko. Hon heter Blenda 3003 och fyller 16 år i december. Det är många år för en ko. Blenda föddes i Säffle och blev köpt av Bosse på djurauktion i Kil 1992, för 7.300 kronor. Hon är en blandning av Blonde och SLB. Hos oss har hon fött 13 kalvar ( 9 tjurkalvar och fyra kvigkalvar). Nu i år har hon en tjurkalv. En av de sju kalvar som njutit av sommaren i våra gröna hagar. En av de lyckliga kalvar, som fått dia sina o varandras mammor, o lekt med varandra i frihet o sorglöshet.

På en bondgård blir liv och död väldigt påtagligt, och i morgon är det dags för slakt. 4 av våra kalvar ska slaktas. Vi gör det här hemma, så skonsamt som möjligt. Inga långa transporter till slakterier.

Bosse hade bestämt sig för att även Blenda skulle slaktas. För gammal, sa han. Men det blir inget med det! Jag har övertalat honom om att Blenda ska få leva vidare. Visserligen är hon gammal, vem är inte det, men hon är frisk o fin o en väldigt trevlig ko.

Så i morgon flyttar Blenda o hennes kokompisar in i ladugården, där de ska tillbringa vintern tillsammans med tre kalvar som får växa upp o bli till nya komammor här hos oss. Lånetjuren, Pappa Di, har gjort sitt hos sitt sommarharem, o flyttar nu åter till sin gård.

Glad att veta att Blenda finns kvar när jag kommer hem från skolan i morgon. Ska gå in till henne och smeka hennes varma kind, sätta mig en stund på foderbordet och lyssna till hennes fridfulla tuggande.

I maj nästa år, när gräset åter är grönt, ska hon än en gång skutta ut, bländad av det starka solljuset, och föda ännu en kalv i skuggan under ett träd.

Pettson a´la Warhol

Flätade tallstammar

Upprepning

Lite grönt

Örnbräken

I min lilla stad

Genom ett nästan onödigt vackert höstlandskap, åker jag in till min kära lilla stad. Staden där jag föddes. Staden som jag har tänkt mig att bo i den dag, det blir jobbigt att bo kvar ute i skogen.
Reser gärna dit på lördagar, för att spankulera omkring. En tur på torget, kanske ett utställningsbesök, en fika, spontana möten...
Eller bara för att sakta gå där o njuta av den vackra staden, i sluttningen mot vattnet.
Inte bara titta rakt fram och in i skyltfönster, utan kanske rikta blicken uppåt, nedåt, förbi, eller ibland betrakta något mycket, mycket nära, och på så sätt ständigt upptäcka nya saker.

Vid tjärnen där bävern bor

Jag har återfunnit min själ

Ilva tyckte jag skulle visa en flummig 60-talsbild i kväll. Det blev mer än så ; jag tror mig kunna visa er en världssensation. Vad jag vet har inte ens Lennart Nilsson fotograferat EN SJÄL. Här ser ni min själ, i uppförstorning, återfunnen ute i min trädgård idag, där den hade fastnat på en pinne, för ett bra tag sedan. Innan jag med varliga händer lossade den, o lät den smyga sig tillbaka till sin rätta plats, hann jag plåta den sällsynta synen. Lite ärrad o mossbelupen var den, men skimrande o tämligen vacker. En rolig själ påstår Batbut. Skönt att ha den på plats igen.

En drömmare lagar mat

Skulle alldeles nyss fräsa köttfärs till kvällens köttfärssoppa.

Så råkade det sig att jag i mitt drömska tillstånd, tog fel på två flaskor, som stod bredvid varann i skafferiet.

En rejäl skvätt med olja i stekgrytan...klaklonk...men oj så snabbt det rann... och oj så mycket det kom...det där var ingen olivolja... nej... hi,hi... det var cognac...ho,ho... tömma tillbaka i flaskan...nej...fram med en stor cognacskupa...klunk,klunk...oj...en redig cognac...något missfärgad...slurp...men inget fel på smaken...sluuuurp...kul att laga mat idag...

(flaskorna på bilden tillverkade av Kjell Engman)

Från min trädgård idag