måndag, april 13, 2009

Ett påskdrama

Det är annandag påsk o tidig, lite gråkall morgon. På norrsidan av huset ligger grusblandade snöhögar kvar, medan röda tulpaner uppkäftigt blommar längs söderväggen. Sjön är fortfarande täckt av is, men den är mörk och uppluckrad nu, på väg att brytas sönder.

Inne i huset sover jag gott tillsammans med hunden o katterna . Bosse har varit ute o utfodrat kossor o fjäderfän, duschat, ätit frukost o krupit tillbaka ner i sängen för att läsa en stund, då det fridfulla sceneriet plötsligt förvandlas till ett drama på liv och död.
För därute på den svaga isen, mitt på sjön, har en älgko hjälplöst halkat, ramlat och fläkt sig sönder och samman. Vi vaknar till och ser från vårt fönster hennes hopplösa kamp för att söka komma upp på benen.

Jag förstår att Bosse tänker sig dit ut för att befria henne från plågorna, men förbjuder honom att ens tänka tanken att gå ut på "isen".

Räddningstjänsten tillkallas, och jag ser så småningom två orangeklädda män försiktigt närma sig älgen, från andra sidan sjön. Med tre skott gör de slut på hennes lidande. Håller andan när jag ser dem lämna den döda älgen och andas ut först när jag ser att de kommer upp på torra land igen.

Tycker nog att den spänningen räcker gott o väl och länge, men det är snabbt dags för andra akten.

Telefonerna går varma från strand till strand. Nu är det tydligen dags för jaktlaget att ta hand om älgen, och nu glömmer Bosse med ens sitt löfte om att inte beträda den spröda isen.

Jag spanar, jag blundar, jag våndas, jag målar upp scenerier inombords, vilka jag aldrig vill se ens på bio, där jag ensam står i mitt fönster , utan att kunna göra annat än andlöst följa fyra karlars vandring på rutten is. Ser dem nå den döda älgkon och ser dem lyckas med konststycket att dra henne iland.





Bevisligen kan alltså vissa människor gå på vatten.
Dramat slutar således utan missöden för samtliga inblandade tvåbenta aktörer.


I skymningen syns korparna vaksamt städa det tunna, nedblodade scengolvet.
Om än så sugen, vågar sig klokt nog inte räven ditut.

Djur och människor söker sina nattreden och de röda tulpanerna sluter sina blommor för natten.

Sakta och tyst faller ridån.



9 kommentarer:

Cattis sa...

Vilket drama!

Naturen är grym.
Antar att herrarna fick dela på köttet?

Hur i allsnin dagar delar man på en älg??

/Cattis

Anonym sa...

Hej på er i Löckene!

Ni har att många underliga saker för er ni ;) Somliga tar alla upptänkliga tillfällen som finns för att få bärga ett byte.

Nej, jag ska inte raljera utan i stället applådera den fina djumana insatsen, extra bonus också att kunna bärga älgen.

Bra gjort!
/Ordföranden

Gagga sa...

Cattis! Välkommen till min blogg! Nej,i ett fall som detta, eller om en älg blir ihjälkörd, säljs köttet o pengarna tillfaller viltvårdsområdet.

Ordförarn! Hej på dig! Ja du känner igen det våghalsiga gänget. Tur det inte hände idag, för nu är det nog en total omöjlighet att ta sig ditut.

Sanna sa...

Hallå Maggan.

Jag brukar kika in här lite då och då och det är alltid lika spännande att se vad som händer. :)
Tänkte att jag skulle lämna en lite hälsning också.

(Jag gillade rynk-kommentaren skarpt!)

Kika gärna förbi på min blogg o spana in livet i Örebro.
(http://vitvinsvinager.blogspot.com/)

//Sanna (en av dina beskedligaste elever skulle jag tro.. ;-D )

Klimakteriehäxan sa...

Fin text! Och hu för att ge sig ut på isen, jag vet hur det känns när den ger efter och man sjunker ... Tur att det slutade lyckligt.

Malin sa...

Någon gång frågade du på bloggen om någon hade vykortsblock från Gallerix. Jag har nu hittat ett i lådorna här (inte det du frågade efter) med Matisse-bilder. Är du intresserad av det? Jag hade det när jag skrev dikter med barnen på skolbiblioteket, men nu har jag ju ett annat jobb!

Annika sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Annika sa...

Det var allt en himla tur att du fick se henne där ute på isen..... så man kunde lindra hennes plågor.... isar nu på våren är ju inte att leka med... naturen rår man inte på.... Kram Annika

Anonym sa...

Visst händer det saker och ting på landsbygden!
I lördags krasfa det och gnissla i stupröret. Svich... ut kom en sädesärla i 120 knyck. Detta måste ha varit en fantastisk Gröna Lund upplevelse för pippin. Två våningar rakt ner och sen komma ut med näbben först och flygande som en raket.
Det händer en del här ute i det gröna.