måndag, juli 31, 2006

Sommarsång


Sömma sköra skymningsslöjor
segla sommarö
Samla sommarns sköna stunder
simma sammetssjö

Skynda smaka sura söta
salta strömmars skum
Stryka smeka sidenskymning
somna saligt stum

(Gagga)

fredag, juli 28, 2006

Dramatik i vardagen

Det är lätt att tro att det alltid är tystnad o stilla idyll som råder här ute i skogen. Men icke!!!

Vet faktiskt inte om det är räven eller höken som var framme den här gången. Spårlöst försvunnen är han iallafall vår ståtlige Jussi. Av vår allra finaste tupp återstår endast en bukett skimrande stjärtfjädrar.


Med den svartvite tuppen var det tvärt om. Han fick behålla livet, men förlorade alla utom en enda, av sina ståtliga stjärtfjädrar, i sin kamp för att skydda sina hönor o kycklingar.
Så nu har jag ändrat i antalet djur här ovan till höger. Får göra det då o då. Av misstag strök jag även ner antalet höns, då vi hade svårt att räkna rätt i det kaos som uppstod efter det mystiska tuppöverfallet.

När det hysteriska kacklandet hade tystnat o alla lösa fjädrar landat var det dags för än värre dramatik.

Vår käre gule postbil studsade av vägen o kraschade upponer in i en bergknalle strax ovanför vårt hus. En våldsam smäll som fick oss alla att rusa iväg. Upp ur vraket, ur nån öppning, klättrade en lyckligtvis till synes oskadd posttjej, som Jessica o jag tog med ner till huset o pysslade om. ´


Bosse hämtade traktor o drog med bilvraket ner på gårdsplanen, för att förhindra fler olyckor.
Sen var det dags att plocka post o pengar som ramlat ut i en enda röra o låg o fladdrade efter vägen. En märklig syn när postjejen sen satt med benen i kors på ladugårdsbacken o räknade sin kassa. Hon hade stenkoll på vareviga pinal som hade varit med i bilen. Sessan hjälpte henne att gräva i både diket o i bilvraket efter stämplar, växelkassa o det ena med det andra.
Har sällan mött en så gullig, cool o plikttrogen ung tjej. Efter att ha vikarierat hela sommaren drabbades hon av detta missöde näst sista dag av sitt sommarjobb. Om det satt sådana som hon i Postens högsta ledning, skulle Posten gå med jättevinst.
När ny postbil med chaufför kom för att hämta henne, var posten omsorterad o kassan i ordning igen, o hon blev för säkerhets skull skjutsad direkt in till läkare för kontroll. Bärgningsbil hämtade den fortsättningsvis odugliga o tömda postbilen.

Idag kom postbilen ända ner till huset o en strålande pigg o glad posttjej kom in med dagens post o ett paket till oss från henne o postverket. Hon var helt oskadd o så jublande glad över att allt gått så bra och så tacksam över den hjälp hon fått.
Hon genomförde sin sista arbetsdag trots det som hände igår. Starkt!

Gissa om vi också är glada över att den dramatiska gårdagen fick ett så lyckligt slut.




torsdag, juli 27, 2006

tisdag, juli 25, 2006

Välkommen in i kylan!


För er som vill ha lite vinter mitt i sommaren rekommenderar jag en tur till Torsby i Värmland. Plocka med er skidutrustning o glöm inte långkalsongerna! Sen är det bara att ge sig in i nyinvigda skidtunneln o ta sig en tur i minus 3 grader. Rätt absurt att se raderna av skidåkare, samtidigt som värmen dallrade utanför glasrutorna.

fredag, juli 21, 2006

torsdag, juli 20, 2006

Idag är det Gaggadagen

Nej, det stämmer ju inte riktigt, men nästan. Jag har faktiskt namnsdag idag, men har sen jag var mycket liten, själv kallat mig Gagga.
Margareta låter så högtidligt. Något man presenterar sig med för främlingar, eller skriver under viktiga papper med. Ropade mamma; "Margareta" på mig förr, så fick jag genast för mig att hon hade något allvarligt att förtälja.
Idag kallas jag inte Gagga av alla. Min mamma, pappa, syster, övrig släkt, samt vänner som varit med mycket länge, tilltalar mig ju fortfarande så; men Bosse har aldrig kallat mig Gagga. Han säger mest ;"Morsi", o Sessan säger ju ;"Mamma". Här i byn vet ingen vem Gagga är, (tror jag). Jo det skulle väl vara Hagengôbben då, som ju läser min blogg.
Skulle gärna vilja bli kallad för Gagga av mina elever, men det har aldrig slagit igenom där. Ville inte bli kallad Maggan, som ju många sa av bara farten. Men Maggan, det är inte jag, och ville de inte kalla mig Gagga, så bad jag dom säga Margareta istället. Nu idag tycker jag det är okey att oftast kallas för Maggan av eleverna. Som lärare i dagens skola är det ju positivt att åtminstone slippa bli kallad "skitkärring".
Måste berätta om när jag för många år sen fick en ny kollega. Kände väl igen honom från min Gaggatid o trodde väl att han kände igen mig också. Men alla runt omkring oss sa ju Margareta om o till mig o jag förstod till sist att han inte hade en aning om vem jag var.
Vi började nämligen prata om en konstskola, där jag gått vid samma tid som han brukade vara där o besöka en tjej i min klass. Det var ju så jag mindes honom. "Vet du var den o den är nu för tiden?"frågade han mig o när han fortsatte "Men Gagga då, vart tog hon vägen?" så flög faen i mig. " Ingen aning" sa jag o så pratade vi länge om denna Gagga. "Den magra, snaggade, glada, begåvade, lovande konstnären" Hehe!!! Ganska intressant!
Till sist var jag ju tvungen att avslöja mig. Många år o kilon efteråt, med håret utväxt neråt midjan o i rollen som bildlärare var jag tydligen oigenkännlig.
"Jag blev aldrig någon festlig figur, jag blev ju tvungen att försörja mig". Ungefär så skrev Lars Forsell en gång.
Åren går o man är stadd i en ständig förändring, åtminstone på utsidan, vilket man vill det eller ej. För några år sen hade jag besök av ett gäng f.d. kollegor från tiden då jag jobbade i Gullspång. En i gänget hade kontaktat mig o berättat att han var värd för en "Hemlig resa", o frågade om de kunde få komma hit o besöka oss. Givetvis! De kom o det var hur kul som helst. Flera av dom hade ju inte en aning om var jag bodde nuförtiden, o att det var hos mig de landat när de klev ur bilarna på ladugårdsplanen. Härliga igenkännande kramar o mycket prat o skratt blev det under dagen.
En av herrarna var dock lite märkligt tillbakadragen o just innan de skulle fara vidare, så frågade han mig hur jag kunde känna Stig o c/o. Men snälla du säger karlns fru: "Du minns väl Margareta, vår gamla teckningslärare?", varvid karln sa: "Margareta ja, hon var ung o smal o hade jättelångt blont hår hon"
Tror inte han nånsin förstod att det var henne som de hade besökt.
Jag säger som min gamla farmor, som också hette Margareta o som fick leva i 97 friska år : "Kom ihåg det Gagga, att inuti är man alltid densamma, det är bara skalet som blir gammalt o skröpligt"
Idag är det alltså Gaggadagen o ingenting annat, även om mitt skal o almanackan berättar en helt annan sanning.

torsdag, juli 13, 2006

Sista sommaren med Sven-Ingvars

(Uppdaterad: Trodde i min tekniska oskuldfullhet att ni skulle kunna se på min lilla film härnedan, bara genom att trycka igång den. Det går tyvärr inte. Synd eftersom den är såååå bra ;) )


Det här skulle jag givetvis ha lagt in natt till söndag, så hade jag varit före både DN o kvällstidningarna med reportage från Sven-Ingvars avskedskonsert.
Som ni väl vid det här laget läst, påbörjades deras sommarturnée nu i lördags, i Arvika. Efter Sven-Eriks rattfylla trodde man knappast det skulle bli av.
Kände mig dessutom personligen tveksam till varför jag skulle vara med o ta adjö av dom, eftersom jag knappast ens sagt goddag.

Bosse har i sin ungdom dansat till dom många, många gånger, medan jag i min parallella ungdomstid tydligen dansade på skummare ställen, till band som dukat under för längesen.

Sven-Erik

Ingvar

Men jag är glad jag följde med i lördags. Såååååå kul!!!! Och gissa vem som så småningom stod längst framme vid scenen o sjöng med i låt efter låt. Jo givetvis Gagga, som tydligen fått varenda sveningvarslåt smyginjicerad under alla år som gått utan att hon märkt det.


Kvällens avslutades med följande ordväxling mellan Sven-Erik Magnusson o den hänförda publiken;
-Har ni haft roligt?
-Jaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!
-Tagit några öl?
-Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
-Sätt er inte bakom ratten!
*jubel*

onsdag, juli 05, 2006

Smultron

Satsa på den vitryggade Gaggan!!!

Läste i lokalbladet idag att det beräknas finnas endast tio stycken vitryggade hackspettar kvar i landet. Nu ska regering o länsstyrelse satsa 20 miljoner kronor per fågel!!!
Närmare 53 miljoner kommer att satsas i västra o södra Värmland, genom att bl.a. omvandla gammal skog till naturreservat.
Det har tydligen ännu ej kommit till deras kännedom att de vitryggade Gaggorna också är utrotningshotade. Det lär inte finnas så värst många exemplar kvar. Klart färre än de vitryggade hackspettarna.
Hur många miljoner är regering o landsting beredda att satsa på dessa varelsers överlevnad? Dessa vitryggade Gaggor som sliter hårt, oftast djupt inne i de stora skogarna och utgör en värdefull, om än liten, del av naturens mångfald.

tisdag, juli 04, 2006

Allt kött är hö

"Allt kött är hö". Står det så i bibeln, eller...? Den meningen dök iallafall upp i mitt huvud, om o om igen idag, när vi stod där i stekheta solen, beväpnade med varsin högaffel o öste in det ena efter det åttonde lasset med hö, och jag fortsatte tänka som så; " Allt hö blir kött..." o sen tänkte jag; "... och markerna bevattnas med böndernas svett", och sen gick vi ner genom kohagen och la oss bland näckrosorna, så som bönder plägar, vid denna tid på året.

måndag, juli 03, 2006

Pausbild


I TV:s barndom brukade man visa akvariefiskar, när det var paus mellan de enstaka programmen. Fast jag har för mig att bilderna var rörliga. Sådana kan jag tyvärr inte uppbåda här.
Paus? Nja, mindre trevliga händelser runt omkring mig, gjorde att jag totalt kom av mig o varje gång jag satte mig här för att lägga in något nytt, blev det totalt stopp.
Så sprängfylld av starka känslor o tankar, men ändå fastnade orden o bilderna blev alltmer otydliga o meningslösa.
Allt är inte allmängods.
Visserligen är jag en mycket öppen människa, men det är givetvis mycket jag aldrig visar o berättar här. På så vis är min blogg definitivt ingen dagbok.
Bloggens ettårsjubileum är nyligen passerat o jag kan lika gärna lägga in mitt riktiga namn vid det här laget. Jag är inte speciellt anonym längre. Ju fler i min omgivning som hittat mig här, desto stummare har jag blivit.
Så fortsättningsvis kommer min blogg att till stor del ändra karaktär. Vi får se vart det tar vägen. Tack till er alla som följt mig så här långt.