(Liten blomsterplockande Gagga, fotograferad av pappa Magnus, midsommardagen 1955)Det är vildblommans dag idag. Så fint att fira just det vildväxande. De står mig närmast av blommorna. De vildväxande fria, som inte förädlats och inordnats i rabatter. Jag låter min trädgård bli ett mix av vilt o odlat. De odlade har ju också varit vilda en gång någonannanstans.
Jag drömmer fortfarande på nätterna om min barndoms blomställen. Minns var tjärblomstren lyste, var smällglimen fanns, var gulmåra och nattviol doftade, var årets första blåsippor slog ut....
Njöt, tecknade av, plockade, lärde....
Pluggade in blommornas latinska namn när jag gick i fyran. Sånt gör man inte ostraffat. Sånt får man mental pisk på rasterna för.
Fortsatte dock leva nära det vilda och sög åt mig anmödrarnas kunskaper om växternas egenskaper och användningsområden.
Efterhand som jag har flyttat har jag inte känt mig som hemma förrän jag utforskat de vilda blommornas växtplatser.
Och i nätternas starka drömmar vandrar jag fortfarande över barndomens blomstrande ängar, med de mest fantastiska buketter i mina händer.
Jag drömmer fortfarande på nätterna om min barndoms blomställen. Minns var tjärblomstren lyste, var smällglimen fanns, var gulmåra och nattviol doftade, var årets första blåsippor slog ut....
Njöt, tecknade av, plockade, lärde....
Pluggade in blommornas latinska namn när jag gick i fyran. Sånt gör man inte ostraffat. Sånt får man mental pisk på rasterna för.
Fortsatte dock leva nära det vilda och sög åt mig anmödrarnas kunskaper om växternas egenskaper och användningsområden.
Efterhand som jag har flyttat har jag inte känt mig som hemma förrän jag utforskat de vilda blommornas växtplatser.
Och i nätternas starka drömmar vandrar jag fortfarande över barndomens blomstrande ängar, med de mest fantastiska buketter i mina händer.
7 kommentarer:
Inte för jag är någon hävert på det latinska inte...men vilda blommor gillar jag. Dom som står i dikeskanten, dom som blommar i kohagarna, dom som får växa som dom vill. Att åka på en bilväg på Gotland är som att åka i ett blomsterland.
Är det du som är på den fina bilden? Dom skorna skulle jag gärna ha idag. Dom ser sköna ut. Sen den där "lilla" rosetten som kronan på verket...hur många småflickor var det som inte hade en sån...inte många :O)
Vad jag känner igen mig i det här! Jag minns också mina ställen där de vilda blommorna växte... Styvmorsviolerna på mitt barndoms badberg, hagarna och ängarna med Brudbröd, Vit och Gulmåra, Midsommarblomster, Förgätmigej och Mandelblom.
Jag målade dem inte som du men jag skrev upp dem i min Flora....jag antecknade var jag hittade dem och datum.
Sånt barn var jag....kunde också såklart deras latinska namn. :-)
Kram
Underbar blomster- och barndomsskildring...känner också igen mig även om jag inte börjat plita in latinet förrän på senare dar... ;) Tror säkert att någon av dina nyare blomsterställen är de samma som jag haft sen barn... ;) och för den delen de samma som lillebror T just lärt känna...ska han avancera mer i växtkunskaperna så får han också snart ta till latin!
Hoppas allt är bra med er! Kramar
Åh, vilken fin bild och fina minnen.
Gunnel! De latinska namnen är jag absolut ingen expert på idag. "Piskades" kanske bort i viss mån.
Jo det är jag o jag minns den där dan som bilden togs. Min mamma var höggravid o vi hade gäster som tältade på kullen utanför......
Londongirl! Så roligt att det finns fler med likadana minnen. Kände mig nog tämligen ensam om mitt intresse där jag fanns.
Anna! Klart du också var/är en sån! Och T. denne fantastiske lille blomsterkännare! Han blir nog ännu tidigare med latinet. Hoppas verkligen det är okey i barnakretsar att kunna sånt numera.
Cornelia! Men det märkliga är att när jag letade fram bilden o verkligen tittade på den ordentligt efter många år så blev minnena så otroligt starka o jag känner barnagråten i mig. Jag vet plötsligt att jag inte är riktigt glad just vid fototillfället, trots blomplockningen.
finaste bilden! med stor rosett och finskor :)
Linda! Rosetten hade man på söndagar o andra helgdagar ända fram tills man började skolan. Klänningen hade mamma sytt, den var smårutig i bleklila, grått o vitt. Och nya skor var en härlig plåga.
Skicka en kommentar