Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
m.bj@telia.com
Om mig
- Gagga
- Född 1950, bildlärare, konstnär, gift med Bosse, mamma till Jessica(Sessan), matte till strävhåriga taxen Freja o de rödvita katterna Åke o Fritte
Margareta Björkäng Eriksson
m.bj@telia.com
Bilderna i min blogg
Samtliga bilder är tagna av mig, om inget annat anges.
Om du vill använda någon av dem är jag tacksam om du kontaktar mig först.
De flesta av mina bilder går att förstora om du klickar på dem.
Länkar
- Arvika Farmartjänst
- Arvika Kommun
- Bengt Berg
- Bodil
- Bokhora
- Bosse E
- Dalslands konstmuseum
- Eda Kommun
- Edsvikens konsthall
- Fotografiska museet
- Gunnarskogs bygdelag
- Hammarö Auktionsverk
- Ilva
- Inredningsbloggen
- Johanna Ögren
- Klimakteriehäxan
- Kravallslöjd
- Kurbits
- Liljevalchs
- Malinbloggen
- Med utsikt över sjön
- Moderna museet
- Nyligen
- Ollio
- Rackstadmuseet
- Sessan
- Slöjd i väst
- Tankevågor
- Textila inslag
- Trendenser
- Värmlands museum
- Zickermans
12 kommentarer:
Men vad har hänt? Har ungen brutit armen av att gå i dessa skor? Synd i så fall, skorna är jättesnygga!
Stackarn! Men jag håller med Londongirl, skorna är jättesnygga!
Oj! Stackarn!!
Hände det hemma hos er?
Sessan var hemma här en vecka o åkte tillbaka till Stockholm igår. Med i resväskan fanns ett antal gamla skor hon rotat fram ur våra gömmor. Just de här är från 40-talet o har tillhört Bosses mamma.
Snubblade i en trapp i tunnelbanan igår kväll o tog emot sig med vänsterarmen. Verkligen otur.
Skorna ÄR snygga o bekväma. Hon hade dem först under helgen på möhippa o de verkade ju stadiga o bra...men, men
Sicken otur hon hade. Jag gillar dom skorna. Men inte om dom ställer till det på det viset ....ajaj..vad ont det skulle ha gjort
Snälla goa Hildur skulle bli så ledsen om hon visste vad som hände, men stolt över att hennes dojor skulle få sån uppmärksamhet.
Märkligt nog gör det inte så ont när man bryter en arm. Sessan trodde inte den var av,fortsatte till en restaurang o åt middag, men klarade inte använda armen. For sen in till akuten på min telefoninrådan. Kände igen förloppet.
Går det i arv det där med att bryta armen...? Det är tur att vi morsor finns och manar på våra döttrar, tror jag.
Arvet/likheten består nog i det här fallet i impulsiviteten o att allt ska göras på en gång. Bråttom, bråttom....
Allt eller inget.
Jättemycket stackars Sessan. Och gips i den här värmen.. lär klia bra det!
Vad är det för "fel" på våra ungar?
Stackars Sessa! Och som redan sagts, gips är inte kul i den här värmen... Stackars, ännu mer!
Mamsan! De är onekligen sina mödrars döttrar; fullt ös.
Battis o Biggis! Minns med fasa hur jävelusiskt det kliade under gipset o jag hade mitt på vintern.
Körde in långa stickningsstickor o rev. Hjälpte en halv sekund kanske.
Skicka en kommentar