Mycket folk har det varit hos oss i sommar. Precis som det brukar vara. Ingen dag utan besök. Oftast flera billass i taget. Långt flera i antal än de hölass vi lyckats få in i ladan, denna sommar med knappt en dag utan regnskurar.
På lördagen kom märkligt nog varken folk eller regn, men på söndagen kom bloggaren Inga från Årjäng, för att titta in i min ateljé, och möttes av en skitig, svartklädd honjävul, med högaffel i högsta hugg, mitt inne i den sega, utdragna kampen för att få in kossornas vinterföda. Här frodas ingen konstnärsmyt. Här råder verklighet och hårt arbete.
(Är säker på att det tutar ut höboss ur alla öppningar på mig vid det här laget. Att min kropps alla skrymslen o håligheter alltmer fylls upp av hö, och att jag sakteligen förvandlas till en fågelskrämma, illa skyld av nåt gammalt urtvättat Gudrunplagg. Ser snart varken nyans- eller kvalitetskillnad på de långa slitna hårtestarna på min arma skalle o det förvuxna, sönderregnade, näringsfattiga hö vi sliter oss fördärvade med.)
Och Inga och hennes Roland, vilka var ute på kulturrunda i trakten, fick förutom att skåda denna honjävulsfågelskrämmeuppenbarelse, se min ateljé och min vildvuxna trädgård, där jättebalsaminerna, som älskar regn, tagit makten.
Nästa gång de kommer, hoppas jag att ladan är full o dess dörrar stängda, så att vi hinner prata lite mer i lugn o ro, o att jag har möjlighet att åtminstone bjuda på lite kaffe.
På lördagen kom märkligt nog varken folk eller regn, men på söndagen kom bloggaren Inga från Årjäng, för att titta in i min ateljé, och möttes av en skitig, svartklädd honjävul, med högaffel i högsta hugg, mitt inne i den sega, utdragna kampen för att få in kossornas vinterföda. Här frodas ingen konstnärsmyt. Här råder verklighet och hårt arbete.
(Är säker på att det tutar ut höboss ur alla öppningar på mig vid det här laget. Att min kropps alla skrymslen o håligheter alltmer fylls upp av hö, och att jag sakteligen förvandlas till en fågelskrämma, illa skyld av nåt gammalt urtvättat Gudrunplagg. Ser snart varken nyans- eller kvalitetskillnad på de långa slitna hårtestarna på min arma skalle o det förvuxna, sönderregnade, näringsfattiga hö vi sliter oss fördärvade med.)
Och Inga och hennes Roland, vilka var ute på kulturrunda i trakten, fick förutom att skåda denna honjävulsfågelskrämmeuppenbarelse, se min ateljé och min vildvuxna trädgård, där jättebalsaminerna, som älskar regn, tagit makten.
Nästa gång de kommer, hoppas jag att ladan är full o dess dörrar stängda, så att vi hinner prata lite mer i lugn o ro, o att jag har möjlighet att åtminstone bjuda på lite kaffe.
4 kommentarer:
Skulle jag ha haft dom där blommorna i min trädgård hade jag varit glad. Det var dom som var där i Målns Ols...jättefina.
Jag hoppas verkligen att ni hinnar få in allt hö innan höstrusket börjar.
Uj, en riktig honjävul med högaffeln i högsta hugg!
Det börjar bli riktig fart på dig;)
Ocg DET gillar jag!
Gunnel! Skickar dig gärna frön i höst om du vill ha.
Tror att vi är klara med vårt evinnerliga hökörande nu. Men är inte helt säker.
Stella! Fart var bara förnamnet. Jag far fram som ett namnsatt oväder; Stormen Gagga, beväpnad med högaffel.
Tyvärr bor vi inte så jag kan så några frön...men jag hoppas att i framtiden få en liten täppa att så lite på. Då får du gärna skicka lite frön...
Tack ska du ha för din omtanke!!
Skicka en kommentar