...går mina tankar till alla de drabbade i den svåra bussolyckan utanför Arboga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
m.bj@telia.com
Om mig
- Gagga
- Född 1950, bildlärare, konstnär, gift med Bosse, mamma till Jessica(Sessan), matte till strävhåriga taxen Freja o de rödvita katterna Åke o Fritte
Margareta Björkäng Eriksson
m.bj@telia.com
Bilderna i min blogg
Samtliga bilder är tagna av mig, om inget annat anges.
Om du vill använda någon av dem är jag tacksam om du kontaktar mig först.
De flesta av mina bilder går att förstora om du klickar på dem.
Bloggarkiv
-
▼
2006
(187)
-
▼
januari
(21)
- Vem orkar läsa allt det här?
- Lena Cronqvists flickor...
- Idag....
- Läxredovisning
- I mina spår
- Glad idag över....
- Den röda kudden
- Vila
- Gaggas stickade vårväska
- Tulpanens dag
- Hänger kvar
- Kunde inte låta bli
- Vad sägs om lite rött?
- Värmen
- Varma tankar
- Ute på nätet
- Välrensad enrummare
- Att råkas
- Det ljusnar
- Det funkar inte/test
- Ide
-
▼
januari
(21)
Länkar
- Arvika Farmartjänst
- Arvika Kommun
- Bengt Berg
- Bodil
- Bokhora
- Bosse E
- Dalslands konstmuseum
- Eda Kommun
- Edsvikens konsthall
- Fotografiska museet
- Gunnarskogs bygdelag
- Hammarö Auktionsverk
- Ilva
- Inredningsbloggen
- Johanna Ögren
- Klimakteriehäxan
- Kravallslöjd
- Kurbits
- Liljevalchs
- Malinbloggen
- Med utsikt över sjön
- Moderna museet
- Nyligen
- Ollio
- Rackstadmuseet
- Sessan
- Slöjd i väst
- Tankevågor
- Textila inslag
- Trendenser
- Värmlands museum
- Zickermans
7 kommentarer:
Tragedi! Kan inte skriva annat!
Mina med :(
Ja, jag har tänkt på dem hela eftermiddagen... men även familjen i USA, där alla sju barnen dog.
Jag kan aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle vara om hela familjen utplånades... vill inte veta heller.
Den här olyckan kände mer som "det kunde varit vi" eftersom vi åkt på såna resor flera gånger. Jag tog hemskt illa vid mig.
Tsunamin kändes mer som "det kunde varit mina vänner" - för jag har aldrig tänkt tanken att resa dit.
Det är så oerhört grymt och meningslöst med olyckor. Ändå är de så nära hela tiden. Och drabbar utskiljningslöst. Bäst att ta vara på varje dag som förflyter lugnt och stilla.
....min tanke också, det kunde varit vi. Bussresor gör vi någon gång emellanåt. Funderar över om stadsbussarna har bälten? Har då aldrig sett några. En olycka kan ju hända även i stan. Jag skänker också en tanke till de anhöriga. Något som skulle bli så roligt vändes till djup tragedi.
eva: Här hos oss, har alla bussar som går till Kalmar bälten... det har jag sett... och nyttjar.
När det svåra ofattbara inträffar långt borta, geografiskt sett, blir det mer abstrakt. Varje dag, varje stund, händer ju detta vi inte vill uppleva någonstans.
när man hör o ser en ambulansutryckning här i skogen, vet man ju genast att någon man känner drabbats på något sätt. Svårt för en lantis på besök i storstäder att inte reagera vid de eviga larmen. Man skulle ju bli galen om man blev alltför gripen av alla tillbud o ohyggligheter.
När jag fick höra att de som förolyckats o skadats i den svåra bussolyckan kom från Skaraborg, slängde jag mig direkt på telefonen o ringde mina allra bästa vänner i Gullspång.Bodde o jobbade där sju underbara år på sjuttiotalet. Har nu fått bekräftat att åtminstone en av mina kära gamla elever omkommit..........
Klicka på bilden för förstorning!
Skicka en kommentar