Sol och bad och marmelad

Lördag Söndag:

En molnfri himmel, med högt flygande fåglar och grova kritstreck ritade av planen mellan Gardermoen och Arlanda, välver sig över oss där vi äntligen befriade från hökörningen ligger utsträckta i gårdsaskens ströskugga. Så totalt njutningsfullt landade i nuet, utan längtan till någonannanstans. Med nykokt iskall svartvinbärssaft i glasen, insjunkna i varsin boks berättelse,varvat med ett och annat svalkande dopp i glittrande sötvatten, njuter vi av två dagars total semester på hemmaplan.
Sanslöst vackert månsken över och i sjön får oss att stanna uppe länge länge och insupa sommarnatt.

Måndag Tisdag:

Vindögda av många timmars läsande o mätta på stillsamhet börjar vi åter ta oss an de sysslor som hör årstiden till.
Jag går upp i gryningen för att plocka krusbär. Det är midnatt innan jag skruvar locken på heta glasburkar med den krusbärsmarmelad jag kokat. Frågan är vilken nedärvd drift som får mig att ägna en vacker dag som denna till att först plocka tio liter gröna krusbär, så svåra att urskilja bland sina lika gröna blad på stickande grenar, sedan att en evighet länge snoppa varje enskilt bär, sköja, koka, passa........... Trettio grader ute o hundra grader i mitt kök, vid min spis. Men marmeladen blir god o vackert bärnstensfärgad och jag får ny kraft o en besynnerlig lust att fortsätta nästa dag med svartvinbärsmarmelad.
Blotta tanken på att dessa bär; många fler o mycket mindre i storlek, också ska snoppas, får mig dock på andra tankar. Varför i all världen ska bären ha snopp? Nej det blir ingen svart marmelad. Visserligen fortsätter jag att plocka hink efter hink med de vackra nyttiga bären, men tömmer dem i plastpåsar med snopp o allt o stoppar ner i frysen för vinterns behov.
Bosse fraktar undan alla maskiner och redskap som hör höskörd till, städar framför ladan och stänger igen de stora ladudörrarna med belåten min.
Ett lätt regn trummar på vårat tak framåt natten.

Onsdag

Nysköljd växtlighet väntar därute. Molnen skingras och solen flödar återigen. En övermåtta av hetta, skarpt ljus och starka färger.
Nya göromål väntar.
Och jag frågar mig varför driften att koka marmelad är starkare än driften att måla de bilder som skall målas.