Tingens jävlighet rår man inte på. Tingens jävlighet är heller inget att gå i taket för. Tingens jävlighet kommer ofta i skov. Märkligt nog består dessa skov ofta av tre enheter.
Okey att man nästan går i taket när ett fullsmockat kylskåp lägger av kvällen före ett välplanerat 50-årskalas. Att tvättmaskinen vägrar gå samma dag är ju inte samma katastrof, eftersom smutstvätten står sig tills man köpt en ny maskin. Men på något sätt hinner man få även ett nytt kylskåp på plats, innan maten blir förstörd och gästerna strömmar in. Lugn, bara lugn, tills taket ramlar ner.
Jo det gjorde det och plötsligt hade man inget tak att gå i taket för. Då är icke fungerande kylskåp o strejkande tvättmaskin, blott två små fisar i rymden.
Varmvattenberedaren på andra våningen sprang läck mitt i natten, när vi sov som bäst, och vattenmassorna tyngde till sist ner och öppnade innertaket över vårt gemensamma arbetsrum.
När vi väl vaknade o förstod vad som skett, forsade varmvatten ner och dränkte allt som där fanns. Den natten glömmer jag aldrig. Men det fanns som sagt var, inget tak att gå i taket för. Det fanns bara vatten, vatten, ösa, ösa, bära, bära, försöka rädda ett o annat, mera vatten, mera arbete. Sen hade vi inget golv heller och knappast några väggar. Mycket blev förstört. Mycket arbete blev det. Tid tog det. Och dyrt blev det. Men det kunde ju ha varit värre. Det var trots allt inte mitt i vintern. Och katterna var glada. De kunde gå ut o in genom golvet precis som de ville.
Och säg det onda som inte har något gott med sig. När här ändå var så förstört o upp o ner, passade vi på att genomföra alla vilda ideér vi haft, om att totalt ändra husets inre. Från att ha haft stort kök och tre ganska små rum på nedervåningen, blev det ett jättekök o ett jätterum. Vi slängde ut vedpannan o la in jordvärme. Murade öppen spis med braskamin. Bytte ut delar av köksinredet. Slipade de golv som gick att rädda. Målade o fixade. Fick ett "nytt" hus med ljus o rymd. Slapp den jobbiga vedeldningen. Det blev hur bra som helst. Stora förändringar till det bättre, som troligen aldrig blivit av om inte tingens jävlighet pillat sönder varmvattenberedaren.
Häromdan var "den" här o pillade igen. Min nya fina bil som inte ens gått 100 mil vägrade plösligt att starta. Telefonsamtal hit o dit, bilbärgning rakt ur garaget till verkstad, elektroniken ur spel, grej som skulle bytas ut fanns bara i Frankrike, Bosse långt borta på jobb...Här satt jag akterseglad, långt bort i skogen, där inga bussar går.... men jag var ju åtminstone hemma, med tak över huvudet... so what! Nu står en hyrbil utanför huset. Här sitter jag i mitt sköna varma hus o hoppas på att det bara var det här som skulle ske den här gången. Jag har slutat bekymra mig för det som ännu inte skett o det jag ändå inte kan rå på.
"Dä ordner sä", som vi säger här i Värmland.