Olvon

Finn fem bloggare

Hittade en massa märkliga bilder som väckte glada minnen. Måste vara Sessan som lagt in dem i min dator någon gång. Bilderna är tagna på Clarion i Stockholm för två år sen (tror jag).
På dessa bilder hittar ni åtminstone fem idag aktiva bloggare:

Anna
Brunchgirl
Gagga
Gonzalita
Sessan

Själv visste jag vid den tiden, knappt vad en blog var.

Sessan bloggade redan då. Troligen gjorde Anna det också. Minns mest hennes häftiga silverstövlar.

Och Gonzalita kan säkerligen också ha varit igång då. Just den kvällen visade hon ett mästerskap i att fixa stänkare.

Brunchgirl har faktiskt börjat blogga efter mig. Läser med spänning hennes blogg i väntan på brunchbabyn.

Ytterligare en vacker kvinna finns med på dessa bilder; P-L, bloggar du också?

Så kul för en gammal Gagga att få gå ut med dessa unga, vackra, trevliga damer. Långt om länge säger jag :Tack för senast! Vet att jag får träffa åtminstone några av er snart igen. Ska verkligen bli kul!

Test

Vart tog min blogg vägen?

Rått kött

Very well

Förstår att man bör ta sig en rejäl funderare på hur man ska vara klädd på Bloggforum.

Bläddrade mig igenom min garderob.

För trångt ... för slitet ... för trist ... för hett ... för flott ... för... bannat!!!

Fortsatte i affekt in till mitt arbetsrum o snubblade omkring i den dammiga trängsel o röra som där råder.

Fann mig till sist snärjd i en rulle med härlig wellpapp från Otterbäcken. Wellpapp, det är grejer det! Älskar wellpapp! Av Wellpapp kan man göra nästan allt.

Så här får det bli. Perfekt!

Svalt o absorberande till en kvinna med inbyggd kamin. Finemang för en glad skit med tendenser att spilla ett o annat på sin stass.

Om ni vill ska ni gärna få skriva era autografer på den. Ramar o glasar hela härligheten vid hemkomsten. Bloggforum i kvadrat.

Tror jag tar med mig hela rullen till Stockholm, ifall det blir regn eller så.

Hittar ni Gagga?

Nu har jag bestämt mig.

Jag deltar i Bloggforum 19 nov i Stockholm.

Min planerade resa o den informella bloggträffen, jag o Sessan tänkt oss till nästa helg, blir alltså inte av.
Mamselamsen funderade på hur vi skulle känna igen varandra. Att känna igen henne är ju ingen match. Det är ju bara att följa guldglansen.

Men hur hittar man en Gagga i vimlet?

Undrar allt hur er bild av mig ser ut. Det måste ju vara en samlad mix av diverse konstigheter jag bjudit på. En blekfet, mossbelupen, övervintrad proggare, nödtorftigt skyld av nån Gudrun Sjödénkreation? Eller?

Gör därför här o nu ett litet experiment.

Lägger ut en bild, tagen förra hösten, på mig o ett gäng andra kommunanställda, då vi fick våra guldklockor, efter 25-års "trohet" mot Eda kommun. Bilden ligger redan ute på nätet, på kommunens hemsida, så jag kan visa den även här. Minns att var och en då skriftligt fick godkänna publicering.

Nu vill jag veta om ni kan lista ut vem som är Gagga i detta blandade gäng.

Klarar ni det så hittar ni mig säkert på Bloggforum också.

Bloggkamrater

Hej Bloggkamrater, slå i glasen och låt oss lustiga vara!

Till Anders

VARMT TACK !

ÄNTLIGEN!

Äntligen är min svåra prövotid över. Tack underbare A för allt jobb du lagt ner!
Mina bilder är räddade. Hurra!!! Dock försvann alla mina experiment som låg kvar i Picasa, likaså Bosses bokföring. Det sistnämnda var ju värst. Men Bosse är en luring; han har faktiskt bokfört för hand, vid sidan av. Picasa får jag ladda ner igen o göra nya djärva bildkompositioner. Det finns bl.a. ett gäng älgköttsbilder som väntar på behandling.
Nu vet jag hur det är att lida av svår bloggbrist. Det var ingen trevlig åkomma. Det blev biverkningar dessutom. Jag har under dessa två veckor utan hemmadator, stickat mig till en seninflammation i höger handled. Men många par selbuvantar blev det. En hel hög.

Äntligen måndag!

Brukar inte jubla över att det blivit måndag. Helgerna får i vanliga fall vara precis hur långa som helst. Men när man känner; "utan dator försmäktar jag i denna skog", så var det inte helt fel att få susa iväg till civilisationen, denna första svinkalla måndagsmorgon. Och det jag susade fram i var faktiskt min egna bil som återbördats efter en vecka på verkstad.

Nu är det "bara" datorn som återstår, sen är allt "fullkomligt" igen. Den olycksaliga apparaten ligger fortfarande särplockad därhemma. Hårddisken befinner sig i Arvika o den som ska försöka rädda dess innehåll, sitter nånstans i storskogen o spanar efter älg. Där i älgskogen befinner sig även min käre Bosse. Nio älgar fick släppa livet till under lördag- söndag. Tänkte mig dit för att fotografera, men märker att det inte är lika roligt att fota nu när jag inte kan lägga in bilderna direkt. Känns heller inte alls lika roligt att sitta på skolan o blogga på en rast. Nej det här vill jag sköta hemma. Befinna mig där jag trivs allra bäst, där bilderna ger texter o texterna ger bilder.... Det här känns på gränsen till olovligt. Ingen bra känsla.

Vad ägnar jag då mitt datorlösa hemmaliv till i dessa avhållsamhetens dagar; Jo; jag stickar!!!

Stickar o stickar o stickar....till det behövs inga maskiner.... mitt årsgamla handledsbrott värker... men, jag stickar o stickar o stickar.... tar en alvedon mot värken....o stickar o stickar o stickar.......

Nästan så jag längtar hem till skogen, till garnet, till stickorna.....

Men vet att när jag kommer hem o får se det särplockade datorspektaklet, blir jag först o främst så jäkla blogg- o bildsugen. Och frustrerad!

Hoppas jaktlaget skjutit hela sin kvot idag så att A åter kan ta itu med operation; "rädda Gaggas bilder undan förgängelsen".

PING!

Tingens jävlighet del 2.

Nu är det stekta fläsket kokt, eller möjligen är det kokta fläsket stekt. Skit samma! Skit blev det!
Det räckte inte med en grej den här gången heller. Det blev tre grejer i tät följd även nu.
När jag kom in i min bildsal i går morse, möttes jag av en handskriven lapp på datorn; "Försök att uppgradera datorn misslyckades. Ni får vara utan dator ett tag. Hälsn. IT-ansvarig"
Det var väl inte hela världen. Eleverna fick klara sig utan dator på lektionerna o jag ägnade mina raster till lite fika o tidningsläsning istället för "ni vet vad".
Efter lång skoldag och några timmars hemsamaritarbete hos nära/kära, åkte jag glatt hemåt i min hyrbil (se förra inlägget) i tanke att ägna den sena kvällen åt lite bloggeri på hemmaplan.
Det blev ingenting med det inte.

Nej, taket hade inte rasat ner den här gången, men datorn hade rasat ihop under Bosses händer. Frågan är nu om något går att rädda av dess innehåll. Vi har slarvigt nog inte gjort säkerhetskopior av någonting överhuvudtaget. Ny dator, och man tror att inte att något sådant ska hända. Hmmm... Men pajar en ny bil efter en månad, så kan väl en dator göra likadant. Grej som grej. Skit som skit!

Bosses bokföring? Mina bilder? Vet inte än om något finns kvar.

Så länge jag inget vet, grubblar jag inte så mycket över just det.

Men, vad värre är; Jag kommer inte att kunna sköta min blogg, inte svara på kommentarer, inte läsa era bloggar, inte skriva kommentarer, inte lägga in bilder, inte leka i Picasa..... Buuuuuuu!!!!

Det här smygskriver jag i all hast, på en rast, på den dator där vi för in elevernas frånvaro.

Härmed meddelar jag alltså att Gagga är tämligen frånvarande på obestämd tid. Lovar dock att ta alla tillfällen i akt att komma åt lediga datorer , för att framför allt kolla vad ni har för er. Och så kan jag ju passa på att ta en massa bilder, ifall det nu är så att de gamla "tagit slut". Vi får väl se om det uppstår något gott ur det här.

"Dä ordner sä föll dätta å".

Tingens jävlighet

Tingens jävlighet rår man inte på. Tingens jävlighet är heller inget att gå i taket för. Tingens jävlighet kommer ofta i skov. Märkligt nog består dessa skov ofta av tre enheter.

Okey att man nästan går i taket när ett fullsmockat kylskåp lägger av kvällen före ett välplanerat 50-årskalas. Att tvättmaskinen vägrar gå samma dag är ju inte samma katastrof, eftersom smutstvätten står sig tills man köpt en ny maskin. Men på något sätt hinner man få även ett nytt kylskåp på plats, innan maten blir förstörd och gästerna strömmar in. Lugn, bara lugn, tills taket ramlar ner.

Jo det gjorde det och plötsligt hade man inget tak att gå i taket för. Då är icke fungerande kylskåp o strejkande tvättmaskin, blott två små fisar i rymden.

Varmvattenberedaren på andra våningen sprang läck mitt i natten, när vi sov som bäst, och vattenmassorna tyngde till sist ner och öppnade innertaket över vårt gemensamma arbetsrum.

När vi väl vaknade o förstod vad som skett, forsade varmvatten ner och dränkte allt som där fanns. Den natten glömmer jag aldrig. Men det fanns som sagt var, inget tak att gå i taket för. Det fanns bara vatten, vatten, ösa, ösa, bära, bära, försöka rädda ett o annat, mera vatten, mera arbete. Sen hade vi inget golv heller och knappast några väggar. Mycket blev förstört. Mycket arbete blev det. Tid tog det. Och dyrt blev det. Men det kunde ju ha varit värre. Det var trots allt inte mitt i vintern. Och katterna var glada. De kunde gå ut o in genom golvet precis som de ville.

Och säg det onda som inte har något gott med sig. När här ändå var så förstört o upp o ner, passade vi på att genomföra alla vilda ideér vi haft, om att totalt ändra husets inre. Från att ha haft stort kök och tre ganska små rum på nedervåningen, blev det ett jättekök o ett jätterum. Vi slängde ut vedpannan o la in jordvärme. Murade öppen spis med braskamin. Bytte ut delar av köksinredet. Slipade de golv som gick att rädda. Målade o fixade. Fick ett "nytt" hus med ljus o rymd. Slapp den jobbiga vedeldningen. Det blev hur bra som helst. Stora förändringar till det bättre, som troligen aldrig blivit av om inte tingens jävlighet pillat sönder varmvattenberedaren.

Häromdan var "den" här o pillade igen. Min nya fina bil som inte ens gått 100 mil vägrade plösligt att starta. Telefonsamtal hit o dit, bilbärgning rakt ur garaget till verkstad, elektroniken ur spel, grej som skulle bytas ut fanns bara i Frankrike, Bosse långt borta på jobb...Här satt jag akterseglad, långt bort i skogen, där inga bussar går.... men jag var ju åtminstone hemma, med tak över huvudet... so what! Nu står en hyrbil utanför huset. Här sitter jag i mitt sköna varma hus o hoppas på att det bara var det här som skulle ske den här gången. Jag har slutat bekymra mig för det som ännu inte skett o det jag ändå inte kan rå på.

"Dä ordner sä", som vi säger här i Värmland.

Grönt glas

Gagga och Räven

Nu sätter ni väl middagen i vrångstrupen kanhända, men jag kan bara inte låta bli att visa den nytagna bilden av mig och den likstela räven.

Så kan det gå när man inte låter Gaggas tuppar o hönor vara i fred.

I somras rådde här fullt krig, och jag prövade t.o.m. ett råd jag fick, om att klä av mig spritt naken och skrikande skrämma iväg räven. Inte hjälpte det. Mamselamsen väntade förgäves på den bild hon då trodde hon skulle få se på det spektaklet. Hon får se den här nu istället, just på sin namnsdag. GRATTIS Mamselamsen! Vem var det jag lovade en rävboa/rävmössa? Ni får komma hit snabbt isåfall o hämta räven som den är. Mycket kan jag, men garva kan jag inte. Garva skinn alltså. Annars så garvar jag ofta o gärna.

Nu är rävens ungar stora (uppgödda på mina höns) och klarar sig själva, så idag kunde Bosse och Freja ge sig ut med bössan. Gissa om Freja var stolt över sitt livs första byte.

Och nästa år är det väl samma gamla visa igen. Rävungarna är vuxna och knycker mina piluttor. Den dagen, den sorgen.

Just den här räven har gjort sitt.

Höststädning

Dags att höststäda i trädgården.

Kardemummabullens dag

Eftersom jag är lite eljest och inte har kanel i mina bullar, utan kardemumma, så firade jag inte kanelbullens dag igår. Men däremot firar jag kardemummabullens dag lite då o då, om det inte finns något annat att fira.

Tröjan Hedvig

Det här är inget collage. Det här är en bild på ett litet stycke av en av de stickade tröjor jag brukar göra. Kallar mönstret för "Hedvig", eftersom jag en gång för längesen lärde mig den här komplicerade sticktekniken av en i dag 90-årig kvinna vid namn Hedvig. Hon brukade sticka grytlappar på det här viset. Tekniken är gammal o jag tror inte många använder den idag. Långsamt o omständigt, går omöjligt att överföra till stickmaskin. Resultatet av mödan blir täta varma produkter där mönstret framträder negativt på baksidan. Själv har jag på detta sätt genom åren producerat mängder av tröjor och filtar. Förr mest i bomull, nu enbart i ren ull. Mest i svart-naturvitt, men också i andra färgställningar.

Skickade en gång i tiden in en sådan Hedvigtröja till Lands stick-SM o fick pris för den. Gudrun Sjödén satt i juryn den gången.

Det är fortfarande stor efterfrågan på dessa tröjor o jag har i dagarna dragit igång mina stickor igen efter tio månaders stickpaus.

Så härligt att orka sticka igen!

Under korpens vingar

Hoppade av den skenande karusellen en stund, för att ge kropp o själ en chans att stilla sig.
Svart av korpar runt mitt hus. Dessa annars så skygga fåglar har fortsatt askalas i ravinen nedanför huset.
En sagolik soluppgång med stigande dimmor över sjön o dessa stora svarta fåglar som gör det annars så hötorgskonstliknande motivet expressivt och oändligt vackert.
Idag är det inte regnet som hindrar mitt fotograferande, utan det faktum att Bosse lånat med sig min kamera för att dokumentera ett Farmartjänstjobb.
Idag kommer här säkert som amen i kyrkan, att dyka upp både vita älgar o lekande lodjur. Det brukar bli så när inte kameran är på plats.
Jag vilar här hemma hos djuren.
Solen flödar in i min trygga boning.
Det enda jag hör just nu är det metalliska ljudet ur korparnas strupar.

"I urtiden fanns ingenting. Bara vatten, mörker och korpen" ( ur nordam. mytologi)

( I brist på dagsfärska foton visar jag detalj från ett glasfat jag fotograferade på Magnor Glassverk för någon vecka sedan. Kanske inte korpar, men dock stora svarta fåglar.)

Stationsvakt - en mästare!

Har ni inte hittat till Stationsvakt än , så är det på tiden att ni gör det nu! Kolla den underbara videon han bjuder på idag!

Randgräs

Arvikamârten

Det är första lördagen i oktober o årets stora marknad i stan; Arvikamârten.
Men från himlen töms allt det regn, vi inte skådat på länge, just idag, ner över hela härligheten.

Jag stannar hemma.

Stannar inne.

Ser ut på regnet och de flockar av "gamar" som samlats kring slaktresterna vi lagt i ravinen. Där pågår också en marknad vill jag lova; köttmarknad kanske man skulle kunna kalla det. Inte rädes dessa korpar, skator o kråkor det regn som sköljer ner.

En mäktig syn! Men den får ni se i era inre bilder, för jag går inte ut o fotograferar idag. Tänk er van Goghs målning med svara fåglar över gula fält, och lägg till en jäkla massa regn o rusk.

Fåglarna ska ha sitt. Just de arterna stannar ju här hos oss året runt o behöver säkert ett skrovmål inför den vinter som kommer.

I Arvika äter man kålsoppa idag. På varje spis i Arvika puttrar idag stora kålsoppsgrytor. Det vet jag, för så har det alltid varit.
För Arvikaborna är Mârten själva upptakten på hösten. För oss som bor ute i skogen är det sen älgjakten som är höstens stora begivenhet o höjdpunkt.

Förberedelser för jakten har pågått under en längre tid, och i den här röda stugan, bor det inte endast en halvilsken käring, utan även en trygg o snäll gubbe som bl.a. är själva cordinatorn i Silvergruvans Viltvårdsområde. Det betyder att här kommer o går folk i strida strömmar, speciellt nu i dessa "yttersta dagar". Igår hade vi bl.a. besök av vår tyske vän o tillika jägare. Har tidigare berättat om, att jag inte erkänt att jag faktiskt läst tyska, utan pratat engelska med honom i alla år. I går var jag ju, som bekant, inte precis att leka med, men jag bjöd iallafall på kaffe o bullar o bar mig åt som folk, när det kom gäster. Men kände när Wolfgang kom, att nu orkar jag inte vara artig på engelska, utan började prata svenska med honom. Och vad tror ni hände; jo karln svarade på riktigt god svenska!!! Vi har tydligen haft våra hemligheter inför varandra, båda två.
Tänk om jag skulle försöka vara artig på tyska under älgjakten. Beror väl på dagsformen. Vem vet om jag inte vid det laget, tar till mina italienska språkkunskaper och skriker "Vafanculo" åt allt o alla.
Ibland tror jag att jag är född på fel plats, i fel tid....

Men nu är det som det är, och det är iallafall skönt att vara under tak.

Skönt att inte behöva gå omkring under ett paraply i Arvika.

Skönt att slippa känna den vämjeliga doften av kålsoppa.