Tingens jävlighet rår man inte på. Tingens jävlighet är heller inget att gå i taket för. Tingens jävlighet kommer ofta i skov. Märkligt nog består dessa skov ofta av tre enheter.
Okey att man nästan går i taket när ett fullsmockat kylskåp lägger av kvällen före ett välplanerat 50-årskalas. Att tvättmaskinen vägrar gå samma dag är ju inte samma katastrof, eftersom smutstvätten står sig tills man köpt en ny maskin. Men på något sätt hinner man få även ett nytt kylskåp på plats, innan maten blir förstörd och gästerna strömmar in. Lugn, bara lugn, tills taket ramlar ner.
Jo det gjorde det och plötsligt hade man inget tak att gå i taket för. Då är icke fungerande kylskåp o strejkande tvättmaskin, blott två små fisar i rymden.
Varmvattenberedaren på andra våningen sprang läck mitt i natten, när vi sov som bäst, och vattenmassorna tyngde till sist ner och öppnade innertaket över vårt gemensamma arbetsrum.
När vi väl vaknade o förstod vad som skett, forsade varmvatten ner och dränkte allt som där fanns. Den natten glömmer jag aldrig. Men det fanns som sagt var, inget tak att gå i taket för. Det fanns bara vatten, vatten, ösa, ösa, bära, bära, försöka rädda ett o annat, mera vatten, mera arbete. Sen hade vi inget golv heller och knappast några väggar. Mycket blev förstört. Mycket arbete blev det. Tid tog det. Och dyrt blev det. Men det kunde ju ha varit värre. Det var trots allt inte mitt i vintern. Och katterna var glada. De kunde gå ut o in genom golvet precis som de ville.
Och säg det onda som inte har något gott med sig. När här ändå var så förstört o upp o ner, passade vi på att genomföra alla vilda ideér vi haft, om att totalt ändra husets inre. Från att ha haft stort kök och tre ganska små rum på nedervåningen, blev det ett jättekök o ett jätterum. Vi slängde ut vedpannan o la in jordvärme. Murade öppen spis med braskamin. Bytte ut delar av köksinredet. Slipade de golv som gick att rädda. Målade o fixade. Fick ett "nytt" hus med ljus o rymd. Slapp den jobbiga vedeldningen. Det blev hur bra som helst. Stora förändringar till det bättre, som troligen aldrig blivit av om inte tingens jävlighet pillat sönder varmvattenberedaren.
Häromdan var "den" här o pillade igen. Min nya fina bil som inte ens gått 100 mil vägrade plösligt att starta. Telefonsamtal hit o dit, bilbärgning rakt ur garaget till verkstad, elektroniken ur spel, grej som skulle bytas ut fanns bara i Frankrike, Bosse långt borta på jobb...Här satt jag akterseglad, långt bort i skogen, där inga bussar går.... men jag var ju åtminstone hemma, med tak över huvudet... so what! Nu står en hyrbil utanför huset. Här sitter jag i mitt sköna varma hus o hoppas på att det bara var det här som skulle ske den här gången. Jag har slutat bekymra mig för det som ännu inte skett o det jag ändå inte kan rå på.
"Dä ordner sä", som vi säger här i Värmland.
11 kommentarer:
Förmågan att vända något dåligt till något gott är en fantastisk överlevnadsstrategi och en gåva! Kan vara i det lilla eller det "lite" större som du beskriver. I efterhand kan det alltid bli en bra historia! I vintras när jag skulle iväg och hänga en utställning möttes jag av en totalspräckt vindruta på vår gamla opel, jag gick ut i gatan och ropade åt den som stod närmast, bara för att få stöd och när dagen var slut hade jag både hängt min utställning och fått löfte om ersättning för allt elände den dagen... inte stort, men tänker på det som en bra läxa! Tack för att du påminner!!! U
Ibland blir det inte som man tänkt sig... det kan t.o.m bli bättre...
det blir oftast bättre än jag tänkt.. hi hi
I jämförelse med dina erfarenheter är mina apparatproblem rätt lindriga...
Här säger vi inte "dä årner'sä" här säger vi som han som sket i såsen: Det rer sä!
Gagga! Du skulle verkligen platsa på mitt "Vuxendagis" "Du ser inte svårigheterns, bara möjligheterns"!!! Positivitet....positivitet....
Jag skall då inte gnälla!
Men jag kan bli jäkla ilsk, när det strular.
Här säger vi: "det är mycke nu, men det är lugnt"!
Ilsk o ledsen o besviken blir jag mest av sådant orsakat o sagt av människor.
Ilsken över egen klantighet kan jag ju bli.
Sen finns det ju också skeenden som varken är orsakat av människa eller ting, då känner man djupare sorg o förtvivlan.
I grunden mycket positiv. Ser framåt med nyfikenhet.
Men lärare på vuxendagis vill jag inte bli. Har undervisat allt från tredjeklassare till folk i min egen ålder och föredrar och återvänder alltid till högstadieelever.
Vet inte vad man säger här. Bor ju i "gnällbältet" ;)
Men jag tror också att det mesta ordnar sig. Det brukar göra det.
*skickar en kram i af*
Och själv bor man i den stora staden Stockholm. Här är folk inte så toleranta, utan svär så det osar, hivar fram kreditkortet och köper nytt (somliga iaf *s*). Själv muttrar jag mest en stund, medans stortrollet alltid försöker laga själv men brukar inte bli så bra tyvärr *S*
Jösses!
Hörde en gång detta (a propos värmländskt sinnelag).
"Di bara lôver å lôver"
"Men dä ordner sä"
"Å ôm dä ente ordner sä, så kan dä kvätta" (= kvitta).
Förlåt att jag är sen med att kolla o svara på kommentarer. Läs bloggen ovan "Tingens jävelskap del 2" så ser ni orsaken. Händelseförloppet var ju inte precis oväntat. Nu har tre grejer hänt igen, så nu kanske det blir lugnt ett tag :)
Imponerad av Cornelias värmländska språkkunskaper.
Kram på er ALLA!/ Gagga
(vid gott mod)
Skicka en kommentar