Arvikamârten

Det är första lördagen i oktober o årets stora marknad i stan; Arvikamârten.
Men från himlen töms allt det regn, vi inte skådat på länge, just idag, ner över hela härligheten.

Jag stannar hemma.

Stannar inne.

Ser ut på regnet och de flockar av "gamar" som samlats kring slaktresterna vi lagt i ravinen. Där pågår också en marknad vill jag lova; köttmarknad kanske man skulle kunna kalla det. Inte rädes dessa korpar, skator o kråkor det regn som sköljer ner.

En mäktig syn! Men den får ni se i era inre bilder, för jag går inte ut o fotograferar idag. Tänk er van Goghs målning med svara fåglar över gula fält, och lägg till en jäkla massa regn o rusk.

Fåglarna ska ha sitt. Just de arterna stannar ju här hos oss året runt o behöver säkert ett skrovmål inför den vinter som kommer.

I Arvika äter man kålsoppa idag. På varje spis i Arvika puttrar idag stora kålsoppsgrytor. Det vet jag, för så har det alltid varit.
För Arvikaborna är Mârten själva upptakten på hösten. För oss som bor ute i skogen är det sen älgjakten som är höstens stora begivenhet o höjdpunkt.

Förberedelser för jakten har pågått under en längre tid, och i den här röda stugan, bor det inte endast en halvilsken käring, utan även en trygg o snäll gubbe som bl.a. är själva cordinatorn i Silvergruvans Viltvårdsområde. Det betyder att här kommer o går folk i strida strömmar, speciellt nu i dessa "yttersta dagar". Igår hade vi bl.a. besök av vår tyske vän o tillika jägare. Har tidigare berättat om, att jag inte erkänt att jag faktiskt läst tyska, utan pratat engelska med honom i alla år. I går var jag ju, som bekant, inte precis att leka med, men jag bjöd iallafall på kaffe o bullar o bar mig åt som folk, när det kom gäster. Men kände när Wolfgang kom, att nu orkar jag inte vara artig på engelska, utan började prata svenska med honom. Och vad tror ni hände; jo karln svarade på riktigt god svenska!!! Vi har tydligen haft våra hemligheter inför varandra, båda två.
Tänk om jag skulle försöka vara artig på tyska under älgjakten. Beror väl på dagsformen. Vem vet om jag inte vid det laget, tar till mina italienska språkkunskaper och skriker "Vafanculo" åt allt o alla.
Ibland tror jag att jag är född på fel plats, i fel tid....

Men nu är det som det är, och det är iallafall skönt att vara under tak.

Skönt att inte behöva gå omkring under ett paraply i Arvika.

Skönt att slippa känna den vämjeliga doften av kålsoppa.