Skål på er!

Sista dagen i juli månad o kallt regn vräker ner därute. Härinne är det idel solsken o värme. Bosse har tänt braskaminen o gått o lagt sig igen, men själv tassar jag omkring, fräsch som en nyponros, trots att jag bevistat ännu en fest denna helg.

Ler förnöjt när jag tänker på att jag äntligen lyckats med att chocka er. Har försökt fått igång er, på än det ena än det andra...badat naken bland näckrosor... före o efterbild på kalv... serverat karlar på fat...Och så brakar det loss när jag vänder en oskyldig naturbild upp o ner!!! Kanske tur att jag inte har tillgång till Photoshop just nu, för där finns det ju inga som helst gränser för vad man kan göra med sina bilder. Egentligen hade jag tänkt spara dessa "nakenchockbilder" tills i oktober med rubriken "Det är inte lätt att bli gammal o grå", men innan dess har man väl hittat på nåt ännu värre...Bilder från komposten...tippen...skroten... Fantasin är det i alla fall inget fel på!

Veckan har varit intensiv, för att inte tala om helgen som snart är till ända. Hör o häpna; Här har cyklats, o dragits cykel, upp o ner längs det kuperade vägnät, man omges med. Här har sprungits i skogar, över höga berg o mjuka mossar. Det har kånkats hem hinkvis med blåbär o hjortron, med oundvikligt efterarbete.

Och sen stod jag inte längre emot frestelsen att delta i en samlingsutställning, fast jag hade egentligen tänkt stå över denna sommar. Sen i fredags hänger nu mina målningar "Djurens skyddsängel" o "Invärtes gråväder", tillsammans med mina konstnärsvänners möbler, textilier, keramik, glas m.m., i ett f.d. Betaniakapell, halvvägs till Arvika.

Efter hängningen (lät värre än det var) blev det kalas, hos en av mina allra bästa vänner, keramikern Lotta. Den gamla konstnärsmyten vattnades med rödvin under kvällen, men vi blev inte särskilt djupa, snarare fulla o glada. Tur att jag erbjöd mig att vara chaufför när det var dags att åka iväg på nästa fest, för annars hade nog våra tyska vänner o värdar, slutligen fått höra min hemliga gamla skoltyska, som jag förvarar bak en spärr i mitt inre. Nej, det var den präktiga juicedrickande Gaggan som konverserade på engelska hela kvällen. Gissa om jag blev full i skratt när tårtan kom fram; mosstårta, fast ätlig sådan.

Dagen efter.......

.......eller ett med naturen?

Jag skrev det där idag ju!

Bara för att jag la in tårtbilden igår kväll så blev datumet fel ! Det jag skrev då var så fjantigt så det slängde jag all världens väg. Det ni läser i inlägget härnedanför är dagsfärskt, o det ni läser nu är alldeles nyvärpt.

Jag firar idag o bjuder på mosstårta

Idag är det exakt en månad sen jag började blogga. Vilken månad! Så roligt har jag inte haft på länge!
Bosse säger att detta har varit vår bästa semester någonsin, för jag har inte pratat skola på en hel månad. Inte ens mardrömmarna handlar om skolan längre. Nej nu kan jag drömma t.ex. om att musen gått sönder o att jag tvingas skriva med calligrafipenna direkt på skärmen o liknande bloggrelaterade förfärligheter. Kan ligga vaken i vargtimman med ett leende på läpparna numera o tänka ut nåt jag ska fotografera eller skriva om nästa dag, istället för att ligga o grubbla över sånt jag ändå inte kan rå på, här o nu.
Dagen till ära har jag äntligen tvättat bort flugskiten från skärmen, och bjuder er alla som tittar in på mosstårta. Hoppas det smakar! Välkomna åter! Det här är bara början!

Stavövning i mamselamsrock bland bloggbladen

Vad sägs om en liten läckerbit till elvakaffet?

Dagens post

Fick lön idag. Och jag som knappast gjort nåt annat den senaste månaden än att sitta här o blogga. Fick dessutom ett erbjudande från Femina . Om jag återkom som prenumerant, så skulle jag få ett magnethalsband. Jag vill inte ha magneter runt halsen. Vem vet vad som skulle fastna i det, så som jag skrotar omkring. Prenumererar inte på nåt längre. Har t.o.m. sagt upp Vi tidningen som jag varit trogen sen tonåren. Den bytte stil, så adjöss med den. Vår Trädgård stressade mig till sist, så nu måste dom locka mig med nån "jättebraig" grej, för att lura dit mig igen. Och bokklubbarna jag lämnat? Vad får jag om jag kommer tillbaka?
Land kommer utan prenumeration. Den är tydligen Bosses facktidning. En riktig kärringtidning!!!Annonsen på baksidan av senaste numret fick mig att ryyyyysa. En likkista som såg ut som en rödmålad stuga med vita knutar. Det fattades bara små balkonger att sätta blommorna i. Neej det är inget dåligt skämt, det är alldeles sant. Jag kan väl i o för sig tänka mig att dö i min faluröda stuga med vita knutar, men jag vägrar med bestämdhet att bli begravd i en. Den hade förresten inga fönster heller o ingen dörr. Jag skulle spränga den inifrån hur dö jag än vore.
Bosse får byta fack.
Han får nog snart skaffa sig en egen dator också, för han har svårt att komma åt här. I morse var jag snäll nog att bara lägga ut lite bilder. Det gick fort, så då kom han åt att betala ut lite löner till sina farmartjänst gubbar. Jag klippte lite gräs under tiden. Nu har vi bytt maskiner igen. Bosse är iväg och klipper gräs långt bort i Bortan. Ja, det heter faktiskt så där en av hans tanter bor.
Kollade min E-mail. Fick ett "Nigeriabrev" från Sierra Leone o återigen ett mail där någon påstod att min flickvän inte var nöjd med min erektion. Han från Sierra Leone lovade guld o gröna skogar, men det har jag redan. Nån flickvän har jag dock aldrig haft o vill ingen ha.

Från mitt stenparti

Nostalgitripp

Pappa Di är hemma igen, o Björk fick mig att gråta

Nej, ni förstår säkert att det inte ska bli nåt kändisreportage. Jag härmar bara kvällstidningarna o gör braskande rubriker, för att locka läsare. Men det ska faktiskt handla om "min" Pappa Di o den verkliga(?) Björk.
Han heter egentligen Kalle o är bara till låns över sommaren, men jag kallar honom Pappa Di eftersom alla f.d. tjurar här har haft artistnamn. Pappa Di, alla hans tillfälliga fruar o barn, har varit på grönbete lite längre upp i byn i en månads tid. Så glada de blev. när det var dags att återvända hem. Jag är också glad över att ha dom här igen. Nu får jag sällskap nere bland näckrosorna. Kossorna älskar att bada o är skickliga simmare. Måste se till att få bildbevis på det nån dag.
Hur ska jag nu få till en bra övergång till nästa kändis?
Ser ni alla björkar i bakgrunden på mina kobilder? Nej jag är inte björkallergiker!
Det var faktiskt Björks fel att jag storgrät igår kväll. Hade missat "Dancer in the dark" på bio, och tur var väl det. Nu satt jag guskelov härhemma bredvid Bosse i vår gula soffa o såg o förundrades o.....ju närmare slutet jag kom ju mer grät jag. Milda tider vilket drama; om drömmar, livslögner, svek, moderskärlek.... Försökte tänka på att det bara var film, o det allra mesta inspelat här i Värmland... men vad hjälpte det. Jag grät hejdlöst!
Behövde få lite verklighetsflykt av gladare slag innan sängdags, så jag gick in här o kollade lite om ni hade nåt roligt på gång. Sessan var ute med D., Bloggblad var ute o sjöng nånstans, Mamma Mu var fortfarande på grönbete, Monica sov tror jag, Ilva hade stängt fönsterluckorna, Mette hade faktiskt slutat spy, o så kom jag då till Mamselamsen som satt där o stirrade på sin nya leksak; räknaren........ Inte så mycket att skratta åt! Men så kom jag på att Mamsan hade varit mycket roligare tidigare igår o läste om igen den där ramsan när hon beskrev sin "Musarm.... osv". Den är rolig!!! När jag sen la mig med gråtsvullna ögon, o ett litet leende på läpparna tänkte jag som så; Björk måste ju ha musöron på våren hon!

Teckentydning

Nu ska jag berätta om en för mig märklig aha-upplevelse. Mitt huvud är numera allt oftare lutat åt vänster som en följd av detta.
Det har förstås med mitt bloggande att göra. Märkte inget på länge. Men till sist började jag undra varför så många av er snubblade på tangenterna i slutet av era kommentarer. Såg en massa obegripliga..... :) =( :D :P..... o allt vad det var. Hemliga koder, häftigt teckenspråk?
Förstod ingenting, tills jag grep chansen att fråga en av mina yngre besökare som satt o SMS:ade vid matbordet. Började ana, o tyckte väl det var dags för honom att lägga ifrån sig mobilen. "Smilies" sa han o fortsatte vara osocial. Då blev jag genast osocial tillbaka o smet iväg till datorn (utan att spola :)). Herregud vad många leenden o glada skratt det fanns där. Och jag som kallar mig bildmänniska. Tämligen obildad sådan, tydligen.

Kvällsmat i köttbullsfabriken

Bullarna var slut igen

Fullmånenatt?

Det var den natten det! Men var fanns mångubben? Han syntes inte till på hela natten, åtminstone inte här, För jag var vaken. klarvaken, precis som som jag alltid är vid fullmånetid. Fick för mig att jag kanske lurat er lite. Den exakta mest magiska natten, var möjligen redan igår natt. Har ingen månkalender att gå efter, endast min månkänsliga kropp.

Bilden tog jag kl.04..00 från vårt sovrumsfönster!!! Bosse som vägrat tillbringa natten utomhus, snarkade så gott i sin säng, helt opåverkad av magin.

Och där vandrade jag allena i natten, från det ena fönstret till det andra, förgäves spanande efter mångubben som aldrig kom.

Kärleksört inför natten som kommer

Natten som nu ligger framför oss är den första fullmånenatten efter midsommar, och den natt som sägs vara den mest magiska under hela året.
En natt som gjord för att tillbringa utomhus med den man älskar.
Lite vått i gräset, men ljummet i luften. Sova kan man göra till vintern.

"It´s raining men, halleluja"

Solen skiner igen, men de senaste dagarna har det regnat ner både det ena o det andra.

Regnmätaren har pajat, men om jag hade haft en besöksräknare på mitt hus igår, så hade den visat många gånger högre siffror än vad den tröga uslingen, jag har här i högra hörnet, visade under dagen. För igår ska ni veta, så var det tydligen den stora "nuskaviöverraskaGaggaoBossedagen", från arla morgonstund tills läggdags.

Joo då, här står dörren alltid öppen, åtminstone om vi är hemma själva, och vi är båda vanligtvis väldigt sociala o gästvänliga. Det stora problemet var nu, att jag inte kände mig det minsta social längre o visade mig troligen inte lika go o glad som vanligt.
För vet ni vad jag ville göra istället för att umgås? Rätt gissat: jag ville blogga!
Värst var det på förmiddagen när Bosse var iväg med sitt Farmartjänst o klippte gräs åt gamla tanter, ( jag får klippa själv eftersom jag inte är tillräckligt gammal än), för då var jag ju helt själv med alla. När det blev en liten paus mellan besökarna, hann jag åtminstone läsa lite vad ni andra skrivit o t.o.m. få till nån kommentar lite här o där, till det åter hojtade "är det nån hemma" ute på verandan. Joo då, jag trakterade o konverserade så gott jag nu förmådde, o undrade inom mig om tanten som Bosse servade hade extremt stor gräsmatta eller om hon var yngre än han påstått, för han var borta ovanligt länge. Men å andra sidan bestod mina gäster under tiden, till största delen av hankön.
Bosse kom hem till slut o då kunde jag åtminstone smita förbi datorn o kolla lite, när jag låtsades gå in på toa. In på toa, en snabbis vid datorn, en vända in på toa igen för att spola o så ut på verandan till kaffebordet igen, le o prata på. Våra tyska vänner som inte vet att vi båda läst tyska i många år, fick kämpa med sin dåliga engelska än en gång, göteborgarna ..... grannarna..... uppsalaborna......släktingarna..... jönköpingsborna.............
Och nästan bara karlar!
När vi slutligen låste dörren för natten var jag alldeles för trött för att blogga.
Väl i sängen kunde jag konstatera att jag delade bädd med fyra karlar; Pettson, Åke, Fritte o Bosse. Bara en tvåbent, Gudskelov!

Varför skrattar Fritte?

Tänkte att ni skulle ha nåt att fundera på medan jag under dagen är på annat håll o sköter sociala plikter. Vad skrattar han åt?

Till denna bild finns ingen text

Hej världen!

Märker att jag lärt mig ett o annat de senaste veckorna. Kunde t.ex. plötsligt länka. Ett o annat finskt ord har jag också fått att fastna i min gamla urhjärna. Men jag blev nästan vettskrämd när nån som heter Tuula hade länkat till mig. Hjälp, hon tror nog att jag kan finska tänkte jag innan jag kollat. Hon skrev gudskelov på både svenska o engelska. Trevlig blog med många länkar o roliga bilder! Och så var det ju Gregg då, som dök upp, o fåfäng o lättimponerad som man är, rev man ihop några fåniga kommentarer på enkel engelska. Usch! Det måtte väl räcka att skriva på svenska för en som har värmländska som hemspråk. Jag tror det får bli enbart bildspråk när det gäller den internationella delen. Kroppsspråket slutade jag använda i sådana sammanhang för mycket länge sedan.

Efter festivalen

Var alldeles för trött igår kväll för att orka skriva. Festivalminnena har bleknat en aning, o det är i o för sig inte så konstigt, för det ska sägas att årets upplaga var en rätt så ljummen historia.
Saknade de stora flockarna av svartklädda, bleka..... saknade synthmusiken.....saknade Sessan, saknade stämningen jag upplevt tidigare år, saknade med andra ord Festivalens själ!!!
Inga stora upplevelser i år. Hur skulle Håkan Hellström o c/o kunna uppnå det som t.ex. Kraftwerk o Björk gjort tidigare?
Hade iförväg valt ut några små russin ur den stora kakan: di Leva, Lars Winnerbäck o Robyn.
Di Leva missade jag helt o hållet. Valde mellan honom o en god vän jag inte träffat på 10 år. Valde säkert rätt för det påstods att di Leva slängde ut frukter över publiken, o hade jag varit där då, så ger jag mig den på att jag fått en stor melon i huvet.
Sen fick jag bli med min lilla Mamma till stan. Hon ville inte på festival utan på röntgen.Missade säkerligen inget viktigt då heller. Gamla vänner o gamla mammor är viktigare än så!
Winnerbäck hade jag gärna missat. Så trååååkig!!!! Fick ont i benen o gick därifrån efter en halv låt. Tur att det fanns fler scener. Stannade till ett tag o lyssnade på FreddieWadling utan att få ont nånstans o Bosse gungade igång av Svenska Akademin. Vid vissa punkter möttes musiken från samtliga scener o det blev en kakafoni som möjligen kunde liknas vid det tänkta ljudet av vårt stora bloggband.
Finaldagen var det dags för Robyn. Hon var bra o kunde gott ha fått sjunga på den största scenen. Nu klämdes publiken ihop i ett, om än gigantiskt, tält o det blev hett o obekvämt.
The Ark med Ola Salo fick bli det sista vi hörde innan vi skyndade hem, för att slippa höra Håkan Hellström.
Neej kidsen i Galaxen, ni är jätteduktiga som arrangerat detta o fått det att fungera, men få hit något TUNGT till nästa år!!!
Nej, jag är inte otacksam, jag fick ju t.o.m. gå in gratis. TACK!!! 10000 betalande o så alla gratisgäster under 12 o över 50 kunde förutom att lyssna på musik; äta bl.a. wookad älg, skriva o skicka gratisvykort, sy sina egna underkläder, dricka öl, göra avgjuningar av sina egna tuttar........
Jag ville inte så mycket av det där. Ville mest hem!
Förresten så såg jag inte skymten av de 5 svartklädda jag mötte före festivalen. Troligen hade de fastnat med sina långa kjolar i leran på festivalcampingen. För lera fanns det! Skönt att något var sig likt!
Väl hemma var det helt underbart att landa på verandan med fötterna i en balja, pizza o starköl på bordet o Björk på högsta volym över nejderna.

Äntligen!.

Här kommer nu satellitlänken!

Länkövning

Bosse har gjort allt han kunnat för att jag ska kunna länka. Nu ska här prövas!:

Var tvungen att få med det här före texten om festivalen, för nu är jag alldeles till mig. Det är nog satelliten...... En manlig bloggare i USA Gregg Guetschow, har hittat inte bara mig utan även Ilva o Mamselamsen . LÄS vad han skriver om vårt språk o våra bilder!

Arvikafestivalen i bilder