Eftersom jag aldrig lyckades få nån roll i en Bondfilm, fick jag vackert lov att gifta mig med en bonde för att kunna kalla mig Bondbrud. Just idag kör vi hö.Tungt, svettigt, stickigt o oglamouröst!!! Men man känner sig ganska tuff o överjävlig med en högaffel i näven!
Jag försökte faktiskt tappert att komma in vid filmen. Minns hur jag satt en halv dag på Moderna Museets café i mitten av 60-talet o försökte se intressant ut, eftersom Bo Widerberg satt vid bordet intill. Han såg mig nog inte.
Men, jag lyckades till slut. Jag har faktiskt sparat ett lönebesked från SF som bevis. Det var hur roligt som helst att deklarera det året, nån gång i början av 90-talet, o blanda upp inkomstuppgifterna från Eda kommun o Försäkringskassan med lite SF. Nåväl, filmen hette 1939, om nån nu minns den.
Åter till verkligheten; Min alldeles egne Sean Connery är på ingång med nytt hölass.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Pengar från SF - jag jämför när jag väntade på pengar från STIM första gången. Tänkte bjuda på tårta på jobbet, det kändes otroligt spännande att vara med i STIM.
Men - de betalar inte ut under 100:- så mina 8:- det året blev inte ens en kanelbulle...
De pengar jag får numera skulle nog räcka till ett par tårtor, men det känns inte lika spännande längre, så det får vara... med tårtorna alltså.
Måste erkänna att jag är lite nyfiken på vilka sånger/texter du gjort. Tänk om vi sjungit dom i vår kör o missat betala in STIMpengar.
Skicka en kommentar