Det är dags att säga farväl till en kär gammal vän. Min "Gula Fara" har gjort sitt på de vägar jag nyttjar. Puckelpist skulle man kunna kalla vissa sträckor. Vet inte hur många gånger "saker o ting" skramrat loss här o där o ibland har ju andra "saker o ting", såsom rådjur o tallar stått i dess väg... Men det är den fiiinaste bil jag haft o den enda bil jag haft, ända sen den var nyfödd. Så uppiggande att se den gula solen lysa mot mig, gråa tröttna mornar i garaget. Så lätt att hitta den glada solrosen bland alla tristisbilar på parkeringarna. Så bra att låna, har Jessica konstaterat, när hon varit här. Så häfig, har mina elever tyckt, o gärna åkt med en sväng. Det fanns nämligen just en sådan gul Renaut Megan cupé med i svenska rallyt 1997, o rally är stort här.
Hade nog tänkt mig att köra den till dödagar, men mannen i mitt liv, som förstår sig på det där med bilar, har efter mycket lång övertalningstid nu lyckats få med mig för att kolla ny bil....... Snyft!!!Än så länge har jag bara kollat,..... o provsuttit..... o funderat på färger....
Min kära Gula Fara står här ute o ser lite moloken ut.
21 kommentarer:
jag forstar dig! Inatt var det din tur att bli dromd om, du var sa snall!
Hur såg jag ut?
Kan förstå hur det känns. Jag kände likadant inför min blåa Ford Sierra. Men till slut gav den sig helt, så det var lixom inget att göra åt.
Snygg saklart!
Ja du Karin, det är väl det som Bosse förstår snart kommer att ske, men som jag vägrar inse.
Konstigt att vara kär i en bil...!?
Då var det nog inte jag Ilva!
Jag förstår om inte värmlänningar har tid över att bygga vägar - de sitter bara och berättar skrönor. Alltså dom som inte startar dansband... (för er som inte vet det, så räcker det att stoppa in 3 eller 4 värmlänningar i samma rum, och vips har det startat ett dansband)
Jag hör väl kanske bara till den första kategorin. Även om jag är tämligen musikalisk, eller kanske just därför, har jag aldrig tillhört nåt dansband. Men jag är både släkt o vän med massor av dansbandsmusiker, o en gång har jag tecknat baksidan(!) på ett LP-omslag med dansbandsmusik.
Och dansat till förstås!
Bosse har spelat triangel i ett norskt dansband som hette "The Footwarmers", utan att vara varken norsk eller kunna spela nåt överhuvudtaget. Han är halvöstgöte!!!
Vá ska du ha för den?
Hör jag någon här som pratar skit om dansband?
/F.d Dansbandsvikalissa
Mamselamsen; en tunna guld, tror jag!
Det var dom värmländska dansbanden jag var lite sur på. Kanske jag en gång hade en hemlig dröm om att bli dansbandsarvikalissa, eller vad det nu hette. Men ingen frågade. Hade väl fel outfit!
jomenvisst var det du....
Ilva! Jag börjar faktiskt tro att du känner mig! Du visste ju det där om Hoolabandoola också....
Har jag haft dig som elev tro!?
Tror inte att du borjade undervisa saa ung?!? Men du var kanske ett barngeni???
Mina första nior är faktiskt 48 år nu. Och under årens lopp har jag även undervisat vuxna. T.o.m. på restaurangskola! (i estetisk orientering, inte matlagning)
Mne HUR GSAMMAL ar du manniska? 75???
Nästan!
Min mamma är 77.
Nu orkar jag jag inte rakna langre......min lilla hjarna glooder.
Det är för hett därnere! Bra att du kommer till Sverige snart o får svalka dig lite!
När jag för första gången blev kollega med en lärare jag haft, höll hon på att smälla av. Kände sig vrålgammal. Men hon var faktiskt bara några år äldre - så hon lugnade sig.
Av de jag umgås med allra mest är en 32, en annan 81. I kören är jag äldst. I skolan är jag nästan äldst. I byn där jag bor är jag en av de yngre. Hemma hos mamma o pappa är jag mycket ung. Tillsammans med mina elever är jag...
En ny elev frågade i våras; "Är du en mamma, eller är du en mormor"?
Skicka en kommentar