Efter en torsdag med bildstrul på Blogger, vilket resulterade i ett inlägg utan ord och med enbart ilsket röda färger, kände jag att det var dags att dämpa ner tonen en bra bit och återgå till det lugna gröna, där jag mår bäst och kommer till ro.
Hann bara lägga in denna gröna tuva, så ringde telefonen och så var det det slut på det lugn som infunnit sig. 
iiiiiiiiiihhh!!!
iiiiiiiiiihhhh!!!!
iiiiiiiiiihhhhhh!!!!!
Har varit hemma i tre dagar nu för att komma ner i varv o sköta den förkylning som lätt flyger på när man är trött o sliten.
Sova, sova, sova. Lääääääääääsa. Bara stå o glo. Klippa ner lite sensådd dill o stoppa ner i frysen. Klappa en ko. Få lov att tiga. Bara vara.
Så bra får man inte ha det. Förstår det nu. Med full kraft.
Jo jag är tämligen slutkörd...
...men inte utbränd....
...så långt får det inte gå den här gången...
...nej, inte en gång till in i den berömda väggen!
Fast väggar kan ju se så olika ut...
Somliga väggar syns inte, men känns ändå.
Idag behövdes bara ett telefonsamtal för att jag skulle känna dess närhet.
Jag skrek bort den jävla väggen och gick ut o sparkade i lövhögarna.
Tur att man bor mitt i skogen o kan få göra just så.
Utanför mitt röda hus brinner en buske.
Här bor en kvinna som brinner, men som inte tänker brinna upp.
Känner att jag måste köra ner mina rödgråtna ögon, i något grönt som inte tänker skifta färg.
15 kommentarer:
Men Gagga min van, hur star det till?? jag blir orolig, kan jag gora nagot??
Underbara bilder. som vanligt. speciellt vaggen tycker jag om.
Grazie molto sorella mia!
Bli inte orolig, jag fixar det här.
Är mest arg nu o det känns riktigt bra.
Kände att jag skrek ur mig både det ena o andra tidigare idag. Löste många knutar.
Pust!
Det värsta är att jag kanske skrämde iväg mina besökare från bloggen.
Tack för att du finns!
Det tror jag inte, det verkar ratt lugnt pa kommentarsfronten i dag! Det ar bra att vara arg pa riktigt, det blir jag ofta fast lite for ofta nu pa senaste tiden. Behover bli snall jag men jag har redan borjat den modosamma vagen tillbaka till snalleriet!
O du, jag ar alltid lika glad nar jag ser att du pingat eller kommenterat! ojoj nu har jag blivit sliskig...f'lat!
Nu är jag bara lite sunt småarg, så allt är som det ska vara. Ursäkta mina dramatiska övertoner!
Konstnärstemperament?
Jag tycker det är häftigt!!!
Håller med Ilva och tycker inte att du skräms, tvärtom! Du har ju humor mitt i alltihop, har jag hajat!
U
Bli arg. Det är mycket bättre än att stänga in. Din bild igår av vildvinet: stängslet är dina krav; tvånget; dina måsten. Vildvinet, det röda är din ilska; din kraft; din kreativitet. Släpp ut!
Tjistanes! Och så kan få ilska och frustration att låta som poesi. Inte illa tjejen!
Och väggen låter du bli! Det är ingen som tackar dig när du stått där och krafsat.
Underbara analyser!
Det är lätt att läsa mig i mina bilder.
Humorn - jo det är tur man har med sig den som att arv o en gåva.
Poesin - den finns också med i den lätta ryggsäcken.
Väggen - den här gången var det nog snarare taket jag gjorde märken i.
Tack alla!
Önskar att jag också kunde skrika, men här mitt i stan är det tyvärr omöjligt (-eller skulle ingen reagera???). Jag har läst ikapp mig idag och ser att det verkar bli bättre och bättre med dig. Hoppas det fortsätter.
Den gröna grästuvan högst upp, talar till mig! Jag tittar, läser, går tillbaka och tittar lite till och ...
Vet inte vad det är med grästuvan, men jag är fast!
Men man kan väl inte ha grästuva i kruka innomhus?!
Njuter av alla dina bilder, men grästuvan känns här inne *slår mig för bröstet*.
Humlan! Tuvan hittade jag uppe vid tjärnen där bävern bor. (Se tidigare inlägg).Jag önskade just då när jag la in just den bilden att allt skulle kunna fortsätta att kännas så lugnt o samlat som jag kände inför den bilden. Så ringde då telefonen o "liten tuva välte stort lass".
Jag har haft tid att tänka nu o vila. Jag är en dramatisk människa, en öppen bok, så lätt att avläsa.
Jo jag tror man kan ta in en sådan tuva o plantera i kruka. (Jag är tro det eller ej en optimist.) Men går det inte så finns det en växt i blomsterhandeln som heter Venusgräd. Den liknar denna tuva.
Tack lilla Humla! Du gör mig glad.
VENUSGRÄS heter den så klart. Jag slarvar när jag skriver kommentarer. Förlåt!
Och godnatt!
Tack för tipset Gagga.
Det förvånar mig inte att den tuvan fanns vid bäverdammen, dom bilderna var också magiska.
Det är nog bra att vara öppen ibland, att få ur sig saker, så går det kanske över fortare. Bättre än att bara samla på sig och vara tyst...
vännen du ska inte skrika i naturen....du ska skrika på dem som får dig att må dåligt......i värsta fall kan du hyra in mig för en timme....jag lovar att de kommer att vara som änglar mot dig när jag är klar......
Men nu är jag ju alldeles bakom......glömde ju att skriva att dina bilder är superba som vanligt......det är du och Ilva.....Ni är de sanna konstnärerna här i bloggeland.....
Lilla snälla Humla! Ditt vänliga surr gör mig så glad!
Och ALEX ÄR TILLBAKA! Så glad jag blir. Först o främst för att jag vet att DU mår bättre nu o börjat skriva igen, o naturligtvis för de fina komplimanger du ger. Tack! Jag värdesätter ditt omdöme mycket högt.
Har skrikit klart (för den här gången). Idag har jag konfronterat de berörda o känner mig styrkt. Har börjat jobba igen, men under vissa villkor.
Blir det skit igen så anropar jag Sevilla o utnyttjar utlovad skrikhjälp.
1000 kramar!
Skicka en kommentar