Utan batterier i Morokulien

Igår efter skolan fortsatte jag direkt till det lilla riket Morokulien o jobbade vidare för den kommun jag tjänar, men inte bor i.

Svenskarna markerade 100-årsminnet av unionsupplösningen, och norrmännen firade detsamma. Vad passade då bättre än att göra detta gemensamt i det lilla riket Morokulien, som ligger precis mitt emellan Sverige och Norge.

Gissa vem som hade glömt batterierna till kameran, kvar därhemma i batteriladdaren! Egentligen inser jag nu att det kvittade. Det ni slapp se här idag, var bilder på; norskt dansband, svensk poet, svensknorskt jazzband, svenskt folkdanslag, svensknorsk buffé, svenska o norska barn som fick pris i gränsöverskridande teckningstävling och en ganska tunnsådd knottbiten publik.
Och Gagga hon var med lite varstans o gnodde. Jag är väl ungefär som en "potät"; användbar till mycket.
Nu plockar den pressade potatisen istället in några bilder hon tog på Morokulien i lördags, då där var dagsljus o folktomt.

Fredsmonumentet Morokuliens Infocenter, där gränsgatan går rakt genom byggnaden.

Efter ytterligare en i raden av mastodontarbetsdagar, så blev det som man väl kunde ana; slut på orken. Jag har nyss hasat mig upp ur sängen efter att ha sovit i tretton(!) timmar, nära nog i ett sträck. Var bara uppe tidigt i morse en sväng, för att ringa till skolan o sjukanmäla mig. Det var meningen att jag skulle jobba tolv timmar även idag. Men, nu gick det inte längre.

När jag kom hem sent igår kväll, med en ros som tack för allt gratis extraarbete, och kanske en liten stjärna i kanten, frös jag så jag skakade o orkade inte ens sätta på datorn. Somnade i Bosses knä vid TV:n. Sen blev det en natt under två tjocka täcken, där den annars så heta Gaggan låg o huttrade . Vaknade av väckarklockan o en huvudvärk jag inte minns mig ha upplevt på evigheter. Kroppen talar klarspråk. Så skönt att krypa ner i sängen igen, i sällskap av tre varma katter o fortsätta sova, sova, sova....Nu har halva dagen gått och jag har klivit upp. Solen tittar in till mig genom skitiga rutor o värmen återvänder sakteligen till min slitna kropp. Tänker inte bry mig så mycket idag, om varken det ena eller andra.
Tänker inte ens klä på mig. Ska hasa omkring i min leopardtigermorgonrock resten av dagen o ta det som det kommer.

Jäklar, att jag inte hann in till Magnor för att köpa den där flaskan med Tran igår, så som jag hade tänkt. Skulle ha behövt en riktigt stor klunk idag. Och ett o annat batteri kan behöva laddas ytterligare någon dag.