Min underbare 82-årige pappa kom hem i eftermiddags, efter sitt livs första operation och därtill sitt livs första sjukhusvistelse. Han ringde o meddelade glatt att han hade haft så trevligt, till och med under operationen, eftersom han fick ryggmärgsbedövning och slapp sövas, och för att hans läkare var så rolig, så att hela operationsteamet hade gapskrattat! Han är allt en riktig Gaggpappa han!
11 kommentarer:
det där kallas att vara krutgubbe.. du blir nog en krutgumma vad tiden lider.. om jättelänge..
Grodan! Jo han är ett gott föredöme. Och hans mor i sin tur, alltså min farmor blev 97 o levde i full vigör in i det sista.Och hennes far blev också urgammal...
Men med det konstiga liv man lever nu så tror jag knappast att krutgenerna hjälper.
Känner mig nog mer som den där hagelpatronen jag råkat få med i tvättmaskinen, där krutet blev blött efter den våldsamma färden o därmed gjorde patronen obrukbar.
Jag fumlade med tangenterna så jag gör om:
Även om du har detta krut i bagaget måste du ta det lugnt och vara rädd om dej. Jag tror att vi lever under en annan press idag än man gjorde förr. Det var nog ofta tyngre, men allt gick inte lika fort.
Cornelia!
Nej det ska gudarna veta att vi idag tappat kontakten med både himmel och jord i denna märkliga vansinnesdans.
Har klivit av dansbanan ett tag för att komma ner på jorden...levande.
jag åt lunch med en god vän igår.. vi pratade i flera timmar om vad som gör att folk inte mår bra idag. Min vän är välutbildad socionom, samtalsterapeut, drogterapeut mm mm. Kanske har vi tappat just kontakten med himmel och jord.. och bara svävar däremellan.. utan fast anknytning...
inga enhetliga normer.. inga ritualer... ingen tid för stillhet.. ingen känsla av att vi hör till något som är större än oss...
det var inte bättre förr, det vet jag.. när alla var tvungna att tycka och göra samma saker.. men vi har tappat tillhörigheten med det spretiga och konsumtionsinriktade liv vi lever idag..
Du kloka lilla Groda! Det är så sant, så sant...
Det gäller att sätta sig ner och invänta själen som inte hunnit ifatt kroppen. En gång satt min själ på Santorini och väntade på att få återförenas med min kropp. Just nu finns själen nånstans härutanför i buskarna och ber mig stanna till ett tag.
vänta in den du.. det lönar sig i längden..
grodkramar.. (här är ett makalöst vackert höstväder.. och jag kan inte gå ut förrän på eftermiddagen.. sitter och hoppar av otålighet med kameran i högsta hugg.. jag är ju smittad av fotobloggarna (du är en av de skyldiga)
Grodan! "Släpp fångarna loss det är höst". Ut o fotografera, det är roligt det! Ska själv ta en långsam tur med kameran i min trädgård idag. Tänkte mig plåta en vilsen själ som sitter i en buske o grunnar.
Trevlig helg!
Gagga - så det är därför du tar så vackra bilder av växtligheten omkring dej, du letar efter din själ som gömt sig där.
Cornelia! Du ska snart få se den, min vän!
Skicka en kommentar