Färgterapi

Färger är så viktiga. Det var just det jag tänkte skriva om igår, när jag inte fick till det bildmässigt och kom av mig. "Färgfrossa" skulle min lilla lektion heta. Den skulle handla om hur viktigt det är att insupa ljus o färger nu på hösten, innan mörkret drar ner sin svarta ullmössa över våra ögon. Färgfrossan får vänta, om den nu alls blir av.
Läste i Arvika Nyheter idag att han, som min käre Bosse lite elakt brukar kalla; Ernst Kirskål, hade föreläst för en hoper förtjusta damer i Arvika. Kramats hade han gjort o lagt huvudet gulligt på sned o varnat för alltför mycket rött i inredningssammanhang, ( "det räcker med rött som en färgklick") o berättat att han älskade grönt ("en färg som gör oss lugna och sugna på något att äta") Citerar Arvika Nyheter som citerar ytterligare ett av hans visdomsord; "Egentligen är vi ju allihop bara frustrerade bönder. Vad annars kan förklara att kokböcker och gördetsjälvböcker säljs som aldrig förr. Vi är skapade till att göra något med händerna!"(slut på citat)

Frustrerad bonde är nog just vad jag är.

En känslig frustrerad bonde.
Är man nu född med huden vrängd ut o in, så lever man i en något förstärkt verklighet, både på gott och ont.
Jag har tvingats bita i det sura äpplet än en gång, men hann märka det ruttna som dolde sig inom det blankpolerade skalet. Vägrar att svälja den här gången. Spottar ut. Tvi, tvi...
Sköljer ur munnen länge o väl.
Känns bättre nu. Ska vända det här till något bra.

Nu ska jag istället ägna mig åt min lilla förkylning. Kleta Vick från blå burk på bröstet, precis så som jag skrev i en kommentar hos Bodil förra veckan när hon var förkyld.
"Har du prövat med Vick ?", brukade Sessans farfar alltid fråga, vad man än led av. En filosofisk bonde som hade elva barn och räckte till för många fler än så.
Tror bestämt det är just det jag behöver nu. Inte elva barn, men lite Vick, både här o där....

...och mycket grönt... och bara lite rött...

Lite rött i ett glas kanhända.

Och en härlig stickning i händerna