"....och tidigast av alla hon stiger ur sin säng och sen går hela dagen lång uti ett enda fläng...."
Förra veckan var en av de mest arbetsbelastade veckor jag kan minnas, men varje dag tänkte jag som så; nästa vecka blir det lugnare.
Förra veckan var en av de mest arbetsbelastade veckor jag kan minnas, men varje dag tänkte jag som så; nästa vecka blir det lugnare.
Tur man inget vet i förväg, för den här veckan är redan etter värre.
Jag kan i alla fall säga som så att jag gör skäl för min lön. Frågan är bara om jag inte hinner stupa innan den kommer in på mitt konto.
Förra veckans längsta skoldag var tretton timmar lång.
Det rekordet slår jag i morgon, det vet jag redan nu. Och på torsdag...
"...hon kommer ej i säng förrän klockan slagit tolv, och då så får hon ligga bredvid katten..."
Men nästa vecka... då...då blir det lugnare!!!
(Bilderna visar detaljer ur ett glaskonstverk av Inga-Lena Klenell, i skolans personalrum.)
16 kommentarer:
Igen, hon har gjort det igen.
Men du - jobba inte för mycket.
stackars Gagga! Men jag skulle hellre jobba med dig an att leva i denna rora som jag MASTE STADA!!! fy o hu. men snart ar det over......
Cornelia o Ilva!
Nästa vecka blir det lugnt:)
hos dig också Ilva; när du städat klart, blir det lugnt...
Vill bara säga hej!
Tittar in här titt som tätt och får inspiration. Hoppas jobbet är någorlunda lustfyllt!
Hej Ulrica! Lustfyllt? Mjaa, då o då, men ibland totalt plågsamt.
Jepp! Just sådana där ska jag göra när jag börjar min fusing nästa vecka! Massor massor massor med glas! Och kanske en bild till bloggen eller två *s*
Jag utbildade mig till bildlärare på åttiotalet, men har försökt hålla mig undan skolan sen dess... Därför är jag lite nyfiken på hur det är.
Vari ligger det plågsamma? I eleverna eller skolsystemet?
U
I-nästa-vecka-då-minsann-myten. Jojo. Den brukar jag köra också, men den är en myt.
Batbut! Härma bara inte Inga-Lena är du snäll. Viktigt att vara sin egen o skapa sina egna bilder. Ska bli roligt att se vad du gör framöver.
Ulrica! Skolsystemet o den alltmer tyngande sociala biten är det som förtar glädjen. Fler o fler arbetsuppgifter läggs på. Man dignar under ett lass som stundtals är så tungt, så det känns helt outhärdligt.
Du är klok som hållt dig undan!
PWG! Jo, det är en myt, men samtidigt en tröst o en positiv framtidstro.
Mycket vackert! Som vanligt! Lova att du vilar sen Gagga! Vi vill ha dig kvar ett långt tag till. =)
Skulle önska jag kunde sända dej en liten "Tingeling" som avlastar dej,,,
Som min papps alltid sa mej: Var rädd om dej, för det är det ingen annan som är!
Vilka oerhört vackra bilder du tar och vilken välskriven blogg!
Jag är lärare i svenska som andraspråk i Rinkeby och jag tror att jag har hittat en ny bloggfavorit.
Mamma Mu! Tack för din vänliga omtanke!
Jag vilar idag. Se bloggen ovan!
Och Tack Rita! Tror den där Tingelingen redan är på plats o vikarierar för mig idag.
Johanna! Tack för dina vackra ord! Jag blir så glad! Roligt att du hittade hit. Välkommen!
Skicka en kommentar