Nu gäller det att på något sätt återhämta tappad kraft. Att återerövra glädjen o lusten. Är väl en bit på rätt väg, för jag har åtminstone känt mig mer arg än uppgiven idag, och bestämt mig för att säga nej tack, även till saker o ting som jag egentligen vill, men.....Nu räcker det! Jag vill inte känna mig som en urkramad trasa efter en arbetsdag. Det är inte lektionerna o det är inte eleverna som suger energi. Det är allt det där runtomkring... jag orkar inte ens sätta det på pränt.....
Tror jag ska lyssna mer på mina fötter, de verkar vilja tala om nånting för mig som den motsatta delen av min kropp borde ha räknat ut för längesen; "Byt väg, vandra på mjukare stigar, mer av mjuka mossan, mer av solvarm sand...."
Så talar mina fötter.
Och mina händer ropar efter garner, trådar, färger, ytor, bilder......
Händerna ville skapa vackra ting.
Högra handen blev arg och skrek till mig; " Du använder inte din gåva, så du kan lika gärna ha mig i ett gipspaket!"
Vips låg jag där på isen med bruten handled i november förra året o har fortfarande svårt med finmotoriken.
Dagarna går o det är ju själva livet som knatar på.
Dagarna går o det är ju själva livet som knatar på.
Och nu sitter jag här, en kvinna i mina bästa år, lite luggsliten o småarg o känner att jag inte har varken tid, ork eller lust att förbrukas.
Oj. jag kanske har kommit i övergångsåldern!!?? JIPPI!!!!!
23 kommentarer:
Jag är nog i samma ålder i så fall - känner igen mej så. Jag vill vara pigg och glad och inte missmodig.
Faktum är att mina bloggvänner faktiskt piggar upp och gör mej lite gladare när jag känner mej så där.
Så innan det blir för mycket måste man nog lära sig att sätta gränser, så att man skyddar sin själ. Var rädd om dej.
Cornelia! Hade bestämt mig för att Gaggas Blogg skulle spegla mitt glada jag. Gagga är mitt glada jag.
Får nog ha två bloggar. En glad Gaggablogg o en gnällblogg i rätt namn..hm...
PS till Cornelia! Tack för att du orkade läsa, o brydde dig!
na, vad trist om det bara fanns GLADA manniskor! Onyanserat skulle det bli. Jag undrar om du mar sa har for att du har en gammal mor att ta hand om? For det tar enorm energi, jag vet.
lyssna på kroppen... NU...säger grodan bestämt.. Kroppen är smartare än hjärnan. Vi kan lura våra hjärnor med intellektuella förklaringar och måsten.. men kroppen den talar klarspråk.. Du kan bli sjuk på riktigt om du inte sätter på dig hörapparat och förstärkare nu..
Å vad jag tar i känner jag, men jag har sett detta många gånger... och du ska byta stig nu.. för din egen skull..
och så för att jag vill fortsätta läsa och lära känna Gagga...
måbättre kramar (((( ))))
Gagga: jag har också skrivit mycket gnälligare ibland än jag hade tänkt mej. Men man kan inte vara glad jämt det går fortare över om man släpper fram det.
Ilva! Jo jag har två gamla sjuka, o visst bidrar det, men det värsta är villervallan på mitt jobb. Den vackra miljön till trots. Jag känner stor lust att säga upp mig, o den känslan känns SKÖN!
Lyckliga grodan! Jo jag har varit där . Har åkt in i den berömda väggen riktigt rejält en gång. Men det är inte det nu, för jag har lärt känna min kropp o själ ganska bra sen dess. Nu är jag arg... vi får se vart det tar vägen.
Tillåter mig att vara arg nu, för om jag inte vore det vore jag en mes. :)
Tack för din omtanke!
Cornelia! Ja, jag är inte precis den som håller inne nånting. Temperament o nära mellan skratt o gråt.
Känns gott just nu!
Gagga,, skriv i både glädje och sorg och ilska,, det är ju din blogg, skriv av dej det du vill,,,inte vad andra förväntas vilja läsa! Såg du väl på min häromkvällen,jag var så ilsk så du kunnat steka fläsk på mej,,,och egentligen vill jag bara sprida glädje på bloggen,, men det fungerar inte riktig så. Ut me´t, jag kan skälla med dej, om det känns bättre!
Men du får inte jpiippiea åt den där åldern,, hua så jobbigt,,,
Heja heja! Är dina chefer palthjärnor så kommer dina bloggkamrater och sparkar dem på smalbenen, så det så. För vi gillar dig!
Rita o PGW! Ja, jäklar om jag skulle ta med er till jobbet. Kan ju säga som så att det är varken elever eller rektorn som är problemet. Men ... Det finns andra som skulle ha en rejäl spark i baken.
Gôtt att veta att ni o de andra bloggvännerna finns.
Blir så full i skratt. Har så lätt att skapa inre bilder. Ser inom mig en blek grön kvinna som sparkar folk på smalbenen
Tack kära ni!
Jamen du anar inte! Jag kan nog skrämma dem bara jag kommer in och morrar lite :-)
En blekt grön o en illgrön o båda ser rött. Det blir grejer det! :)
jädrar anåda.. var var det du jobbade sa du.. I'll be there...
jag bits ganska hårt faktiskt.. slåss riktigt fult. och slår utan förvarning (enda sättet att vinna mot en storebror, hhmm)
Lyckliga Grodan! En grön ilsken typ till! Jaaa, nu tar vi dom!
Hmm... först tänkte jag att om du hade lagt bilderna på tvären, kunde det varit en illustration till "Gudrun" - men det är inget att skämta om...
Jag har bara visat glada sidan på min blogg - för jag är så himla glad över att ha LÖÖÖÖÖN efter två fattiga år då jag verkligen har gjort allt det där jag gick och längtade efter i grottekvarnen.
Jag känner så himla väl igen allt det du skriver - suget efter att få göra det jag vill och inte slava för pengar.
Min son sa en gång: om alla tänkte som du skulle samhället rasa ihop... men kanske är det tvärtom?
Så nu har jag tagit paus från mitt favvotillstånd (tänkandes i soffan - eller tänkandes stavgåendes) och jobbar och bloggar. Inget mer. Jo, sjunger förstås...:)Och kvitterar kvittrande ut lön.
Och gnället och eländet stänger jag in i min analoga dagbok.
Dina tankar och känslor är helt normala och alla har de ett budskap med sig. Först i tystheten, borta från bruset, kan man höra vad de säger...
Jag sällar mig till alla som är beredda att slåss för dig. Kallas väl inte Tigermorsan för inte :)
Stå på dig och gör det som känns rätt för dig.
Bloggblad! Det märkliga är att när jag hade lagt in den långrandiga bilden o tittade ner på min blus så såg den nästan likadan ut. En Gudrun fast långrandig i just samma färger som bilden.
Mette! Jag påstod alltid förr att jag var lika händig med vänster som höger. Efter armbrottet så vet jag att jag är högerhänt o behöver båda händerna om jag ska få till något bra. Höger handled blir aldrig som förut, men jag tränar o tränar.....
Gott att höra att du står ut med mig även när jag är deppig o inte bara gaggig. Kram!
Tant Monica! Så vackert du uttrycker dig. Jag lyssnar o berörs. Tack!
Sallin! Ytterligare en vän med klös! Tack! Min styrka växer!
Skicka en kommentar