Färgterapi

Färger är så viktiga. Det var just det jag tänkte skriva om igår, när jag inte fick till det bildmässigt och kom av mig. "Färgfrossa" skulle min lilla lektion heta. Den skulle handla om hur viktigt det är att insupa ljus o färger nu på hösten, innan mörkret drar ner sin svarta ullmössa över våra ögon. Färgfrossan får vänta, om den nu alls blir av.
Läste i Arvika Nyheter idag att han, som min käre Bosse lite elakt brukar kalla; Ernst Kirskål, hade föreläst för en hoper förtjusta damer i Arvika. Kramats hade han gjort o lagt huvudet gulligt på sned o varnat för alltför mycket rött i inredningssammanhang, ( "det räcker med rött som en färgklick") o berättat att han älskade grönt ("en färg som gör oss lugna och sugna på något att äta") Citerar Arvika Nyheter som citerar ytterligare ett av hans visdomsord; "Egentligen är vi ju allihop bara frustrerade bönder. Vad annars kan förklara att kokböcker och gördetsjälvböcker säljs som aldrig förr. Vi är skapade till att göra något med händerna!"(slut på citat)

Frustrerad bonde är nog just vad jag är.

En känslig frustrerad bonde.
Är man nu född med huden vrängd ut o in, så lever man i en något förstärkt verklighet, både på gott och ont.
Jag har tvingats bita i det sura äpplet än en gång, men hann märka det ruttna som dolde sig inom det blankpolerade skalet. Vägrar att svälja den här gången. Spottar ut. Tvi, tvi...
Sköljer ur munnen länge o väl.
Känns bättre nu. Ska vända det här till något bra.

Nu ska jag istället ägna mig åt min lilla förkylning. Kleta Vick från blå burk på bröstet, precis så som jag skrev i en kommentar hos Bodil förra veckan när hon var förkyld.
"Har du prövat med Vick ?", brukade Sessans farfar alltid fråga, vad man än led av. En filosofisk bonde som hade elva barn och räckte till för många fler än så.
Tror bestämt det är just det jag behöver nu. Inte elva barn, men lite Vick, både här o där....

...och mycket grönt... och bara lite rött...

Lite rött i ett glas kanhända.

Och en härlig stickning i händerna

Bildterapi

Efter en torsdag med bildstrul på Blogger, vilket resulterade i ett inlägg utan ord och med enbart ilsket röda färger, kände jag att det var dags att dämpa ner tonen en bra bit och återgå till det lugna gröna, där jag mår bäst och kommer till ro.
Hann bara lägga in denna gröna tuva, så ringde telefonen och så var det det slut på det lugn som infunnit sig.

iiiiiiiiiihhh!!!

iiiiiiiiiihhhh!!!!

iiiiiiiiiihhhhhh!!!!!

Har varit hemma i tre dagar nu för att komma ner i varv o sköta den förkylning som lätt flyger på när man är trött o sliten.
Sova, sova, sova. Lääääääääääsa. Bara stå o glo. Klippa ner lite sensådd dill o stoppa ner i frysen. Klappa en ko. Få lov att tiga. Bara vara.

Så bra får man inte ha det. Förstår det nu. Med full kraft.

Jo jag är tämligen slutkörd...

...men inte utbränd....

...så långt får det inte gå den här gången...

...nej, inte en gång till in i den berömda väggen!

Fast väggar kan ju se så olika ut...

Somliga väggar syns inte, men känns ändå.

Idag behövdes bara ett telefonsamtal för att jag skulle känna dess närhet.

Jag skrek bort den jävla väggen och gick ut o sparkade i lövhögarna.

Tur att man bor mitt i skogen o kan få göra just så.

Utanför mitt röda hus brinner en buske.

Här bor en kvinna som brinner, men som inte tänker brinna upp.

Känner att jag måste köra ner mina rödgråtna ögon, i något grönt som inte tänker skifta färg.

Vildvin

Min utsikt mot öster...

...en stilla skimrande höstkväll, just när solen går ner bak min rygg...

Älskade, älskade ko

Det här är min äldsta ko. Hon heter Blenda 3003 och fyller 16 år i december. Det är många år för en ko. Blenda föddes i Säffle och blev köpt av Bosse på djurauktion i Kil 1992, för 7.300 kronor. Hon är en blandning av Blonde och SLB. Hos oss har hon fött 13 kalvar ( 9 tjurkalvar och fyra kvigkalvar). Nu i år har hon en tjurkalv. En av de sju kalvar som njutit av sommaren i våra gröna hagar. En av de lyckliga kalvar, som fått dia sina o varandras mammor, o lekt med varandra i frihet o sorglöshet.

På en bondgård blir liv och död väldigt påtagligt, och i morgon är det dags för slakt. 4 av våra kalvar ska slaktas. Vi gör det här hemma, så skonsamt som möjligt. Inga långa transporter till slakterier.

Bosse hade bestämt sig för att även Blenda skulle slaktas. För gammal, sa han. Men det blir inget med det! Jag har övertalat honom om att Blenda ska få leva vidare. Visserligen är hon gammal, vem är inte det, men hon är frisk o fin o en väldigt trevlig ko.

Så i morgon flyttar Blenda o hennes kokompisar in i ladugården, där de ska tillbringa vintern tillsammans med tre kalvar som får växa upp o bli till nya komammor här hos oss. Lånetjuren, Pappa Di, har gjort sitt hos sitt sommarharem, o flyttar nu åter till sin gård.

Glad att veta att Blenda finns kvar när jag kommer hem från skolan i morgon. Ska gå in till henne och smeka hennes varma kind, sätta mig en stund på foderbordet och lyssna till hennes fridfulla tuggande.

I maj nästa år, när gräset åter är grönt, ska hon än en gång skutta ut, bländad av det starka solljuset, och föda ännu en kalv i skuggan under ett träd.

Pettson a´la Warhol

Flätade tallstammar

Upprepning

Lite grönt

Örnbräken

I min lilla stad

Genom ett nästan onödigt vackert höstlandskap, åker jag in till min kära lilla stad. Staden där jag föddes. Staden som jag har tänkt mig att bo i den dag, det blir jobbigt att bo kvar ute i skogen.
Reser gärna dit på lördagar, för att spankulera omkring. En tur på torget, kanske ett utställningsbesök, en fika, spontana möten...
Eller bara för att sakta gå där o njuta av den vackra staden, i sluttningen mot vattnet.
Inte bara titta rakt fram och in i skyltfönster, utan kanske rikta blicken uppåt, nedåt, förbi, eller ibland betrakta något mycket, mycket nära, och på så sätt ständigt upptäcka nya saker.

Vid tjärnen där bävern bor

Jag har återfunnit min själ

Ilva tyckte jag skulle visa en flummig 60-talsbild i kväll. Det blev mer än så ; jag tror mig kunna visa er en världssensation. Vad jag vet har inte ens Lennart Nilsson fotograferat EN SJÄL. Här ser ni min själ, i uppförstorning, återfunnen ute i min trädgård idag, där den hade fastnat på en pinne, för ett bra tag sedan. Innan jag med varliga händer lossade den, o lät den smyga sig tillbaka till sin rätta plats, hann jag plåta den sällsynta synen. Lite ärrad o mossbelupen var den, men skimrande o tämligen vacker. En rolig själ påstår Batbut. Skönt att ha den på plats igen.

En drömmare lagar mat

Skulle alldeles nyss fräsa köttfärs till kvällens köttfärssoppa.

Så råkade det sig att jag i mitt drömska tillstånd, tog fel på två flaskor, som stod bredvid varann i skafferiet.

En rejäl skvätt med olja i stekgrytan...klaklonk...men oj så snabbt det rann... och oj så mycket det kom...det där var ingen olivolja... nej... hi,hi... det var cognac...ho,ho... tömma tillbaka i flaskan...nej...fram med en stor cognacskupa...klunk,klunk...oj...en redig cognac...något missfärgad...slurp...men inget fel på smaken...sluuuurp...kul att laga mat idag...

(flaskorna på bilden tillverkade av Kjell Engman)

Från min trädgård idag

Roligt vatten

Sex dagar gamla bilder

på norskt vatten

lugnt glittrande vatten

som jag idag plockar fram

då mina ögon

törstar detta vatten

Långt tidigare

längre ner längs gränsen

hörde mina nyfikna barnaöron berättas

om norskt tungt vatten

och jag förundrades

av den lätthet jag fann

i det vatten som rann

i den älv som passerade gränsen

Roligt vann

sa de norska barnen

när vi lekte tillsammans

längs älven

och först som vuxen insåg jag

att de menade

lugnt vatten

lugnt roligt vatten

som stilla rann mellan våra länder

Idag vill jag dricka

roligt vatten

med solglitter i

som då

för längesen

Ett äpple om dagen...

Min underbare 82-årige pappa kom hem i eftermiddags, efter sitt livs första operation och därtill sitt livs första sjukhusvistelse. Han ringde o meddelade glatt att han hade haft så trevligt, till och med under operationen, eftersom han fick ryggmärgsbedövning och slapp sövas, och för att hans läkare var så rolig, så att hela operationsteamet hade gapskrattat! Han är allt en riktig Gaggpappa han!

Utan batterier i Morokulien

Igår efter skolan fortsatte jag direkt till det lilla riket Morokulien o jobbade vidare för den kommun jag tjänar, men inte bor i.

Svenskarna markerade 100-årsminnet av unionsupplösningen, och norrmännen firade detsamma. Vad passade då bättre än att göra detta gemensamt i det lilla riket Morokulien, som ligger precis mitt emellan Sverige och Norge.

Gissa vem som hade glömt batterierna till kameran, kvar därhemma i batteriladdaren! Egentligen inser jag nu att det kvittade. Det ni slapp se här idag, var bilder på; norskt dansband, svensk poet, svensknorskt jazzband, svenskt folkdanslag, svensknorsk buffé, svenska o norska barn som fick pris i gränsöverskridande teckningstävling och en ganska tunnsådd knottbiten publik.
Och Gagga hon var med lite varstans o gnodde. Jag är väl ungefär som en "potät"; användbar till mycket.
Nu plockar den pressade potatisen istället in några bilder hon tog på Morokulien i lördags, då där var dagsljus o folktomt.

Fredsmonumentet Morokuliens Infocenter, där gränsgatan går rakt genom byggnaden.

Efter ytterligare en i raden av mastodontarbetsdagar, så blev det som man väl kunde ana; slut på orken. Jag har nyss hasat mig upp ur sängen efter att ha sovit i tretton(!) timmar, nära nog i ett sträck. Var bara uppe tidigt i morse en sväng, för att ringa till skolan o sjukanmäla mig. Det var meningen att jag skulle jobba tolv timmar även idag. Men, nu gick det inte längre.

När jag kom hem sent igår kväll, med en ros som tack för allt gratis extraarbete, och kanske en liten stjärna i kanten, frös jag så jag skakade o orkade inte ens sätta på datorn. Somnade i Bosses knä vid TV:n. Sen blev det en natt under två tjocka täcken, där den annars så heta Gaggan låg o huttrade . Vaknade av väckarklockan o en huvudvärk jag inte minns mig ha upplevt på evigheter. Kroppen talar klarspråk. Så skönt att krypa ner i sängen igen, i sällskap av tre varma katter o fortsätta sova, sova, sova....Nu har halva dagen gått och jag har klivit upp. Solen tittar in till mig genom skitiga rutor o värmen återvänder sakteligen till min slitna kropp. Tänker inte bry mig så mycket idag, om varken det ena eller andra.
Tänker inte ens klä på mig. Ska hasa omkring i min leopardtigermorgonrock resten av dagen o ta det som det kommer.

Jäklar, att jag inte hann in till Magnor för att köpa den där flaskan med Tran igår, så som jag hade tänkt. Skulle ha behövt en riktigt stor klunk idag. Och ett o annat batteri kan behöva laddas ytterligare någon dag.

Kommunens lilla piga

"....och tidigast av alla hon stiger ur sin säng och sen går hela dagen lång uti ett enda fläng...."

Förra veckan var en av de mest arbetsbelastade veckor jag kan minnas, men varje dag tänkte jag som så; nästa vecka blir det lugnare.

Tur man inget vet i förväg, för den här veckan är redan etter värre.

Jag kan i alla fall säga som så att jag gör skäl för min lön. Frågan är bara om jag inte hinner stupa innan den kommer in på mitt konto.

Förra veckans längsta skoldag var tretton timmar lång.

Det rekordet slår jag i morgon, det vet jag redan nu. Och på torsdag...

"...hon kommer ej i säng förrän klockan slagit tolv, och då så får hon ligga bredvid katten..."

Men nästa vecka... då...då blir det lugnare!!!

(Bilderna visar detaljer ur ett glaskonstverk av Inga-Lena Klenell, i skolans personalrum.)

Fragile

" On and on the rain will fall

like tears from a star,

like tears from a star.

On and on the rain will say

how fragile we are,

how fragile we are."

Text:Stign

Foto: Gagga ( närbild på glasåtervinningscontainer i kvällsbelysning)

Svensknorsk höstprakt

...minns inte riktigt...

... vilken av buskarna...

... som växte ...

...på vilken sida av gränsen...

...minns bara att...

... det var samma himmel...

...där ovanför...

...

Sanningens minut

Förlåt mig, men jag kunde bara inte låta bli att kalla mitt kära grannland för utlandet, o låtsas att jag skulle på en nöjestripp, fast jag egentligen skulle dit,som så ofta, på ett ganska ordinärt gratisjobb. Men ibland måste man försöka förgylla sin dag, och den norska solen välkomnade mig så varmt när jag rullade in över gränsen. Egentligen skulle jag inte ända in i Norge, utan till världens minsta rike; Morokulien.(mer om det nästa vecka) Det var där jag skulle utföra mitt jobb. I år uppmärksammas 100årsjubileet av unionsupplösningen mellan Sverige o Norge, på många olika sätt, och här vid gränsen blir det nån form av högtidligheter, nu på onsdag. Det är där jag kommer in i leken. Barn på bägge sidor av gränsen har gjort bilder, om vad som är det bästa med respektive broderland, o detta utmynnar i en utställning på Morokulien. Jag har varit med o inspirerat de svenska barnen till storverk, o sen var jag på plats för att bedöma de norska barnens bilder igår. Fantastiska bilder, och speciellt spännande att se vad de tänkte om oss. Återkommer med bilder efter onsdagens jippon.

Var bara tvungen att efter den kulturella delen av min utlandsvistelse, åka in till lilla Magnor för att fotografera o shoppa lite. Små trevliga butiker o Magnor Glassverk, med stor fabriksbutik. O.b.s. att de inte tillverkar glass (det heter is på norska), utan glas (stavas med ss på norska).

Eftersom alla norrmän hade dragit iväg till Sverige för att handla fläsk, tobak, sprit o godis, så var det gott om plats för en svensk tant på shoppingtur i norska butiker. Vad handlar då en svensk tant i Norge. Jo; ......låt oss se vad som kom med i den glada gröna handelsvagnen; enliters starköl i plastflaska, färskt gott bröd, fiskkonserver, syltetöj, lompe, ost, flabröd, kryddblandningar...och sen blev det väl inte så mycket mer, just där, för det är dyrt att handla i Norge, men så gott med andra smaker ibland. Och jag bara älskar att kolla runt o se på varor som inte finns hemma i svenska butiker. Kolla på bilden! Där i bakgrunden står travar med flaskor innehållande TRAN! Reklambilden bredvid visar en sund norrman med guldmedaljer runt halsen. Nu tror jag mig veta vad norskarna dopar sig med. Hmmm...

Och kolla in brödreklamen!

Där kommer man inte undan. Och brödet är faktiskt både billigt och gott!

Det som jag alltid har med mig hem från Norge är GARN!!! Garn i stora mängder. Jag handlar alltid hos samma goa glada tant och vanligtvis i stora kvantiteter. Hon har varit så bekymrad över min brutna handled som hindrat mitt stickande sista året, men blir så glad även om jag bara kommer in o nosar lite i hennes ljuvliga garnhyllor.

Endast ren ull o i mängder av nyanser o tjocklekar. Ett paradis för en Gagga som snart drar igång stickorna igen.

Måste medge att jag hade lite dåligt samvete för att jag lurat er, att tro, att jag åkt långt bort, o skulle bli borta ett tag. Det visade sig när jag var inne på glasbruket o tittade ner i en låda. Där stod ni allihop o tittade besviket på mig...

...och jag såg tydligt vem som var vem...

Nästa gång jag skriver att jag ska resa utomlands, så vet ni vart jag ska. Jag ska alltså resa utomlands redan på onsdag e.m., efter skolan. Tror bestämt att jag då ska inhandla en flaska Tran...